Tack!

Tack alla ni som kommenterade mitt förra inlägg om skolan! Det värmer, styrker och glädjer! Det gör också att jag känner att jag vill och kan skriva mer om situatinen i en familj med flera (tre av fyra) med neuropsykiatriska handikapp. Jag har ju gjort det tidigare men ”kom av mig” förra våren när vissa saker jag skrivit på bloggen vändes emot mig.

Kemiprovet som var i dag gick inte alls bra tyvärr, sonen känner sig misslyckad och irriterad. Men vi  får ta nya tag i morgon. Jag funderar mycket på det ni skrivit inte minst de som delar mina erfarenheter som förälder till barn som ”avviker” och de som är lärare och sett vår värld från ”andra sidan”. Det är en ständig balansgång jag går, inte sällan på slak lina. Sonen känner sig ofta som ett problem och inte som en individ och jag känner mig som den där mamman som inte kan se till att mitt barn ”levererar”. Men jag vet också att jag har en son som har så mycket kunskaper som han inte alltid får fram, han är både smart och intelligent och jag är en mamma som ser min sons förmågor och stöttar honom.

Men som sagt ytterligare en gång tack alla ni som kommenterade!

Annonser

3 tankar om “Tack!

  1. Vi sitter i en sits där vi har hand om ett barn som inte mår särskilt bra pga av olika omständigheter och skolan där barnet varit tidigare har det inte fungerat. Vi har haft tur i oturen att samarbetet mellan oss och skolan fungerar bra(iallafall i nuläget) och där barnet för lära in allteftersom barnet klarar av att ta till sig kunskap. Och vi vet alla runt barnet att det är en lång väg att vandra och att vi måste ta det varligt så barnet vill fortsätta att lära sig.
    Och tur i oturen igen så är detta barn inte vårt biologiska barn så därför finns ju ytterligare resurser runt barnet(som vi samarbetar med på både gott och ont).
    Men jag/vi tycker att resurser ska finnas för alla barn oavsett om de bor i familjehem eller hos sina biologiska föräldrar.
    Jag/vi håller tummarna för att det ska gå bra för dig och de dina!
    Skickar en STOR styrkekram!!!

  2. Det är så många elever som har det tungt i skolan. I min bekantskapskrets finns en kille som sviks gång på gång. Nödlösningar med outbildad personal som ska vara hans resurs. Blir så besviken varje gång det byts person, dels att han tvingas börja om med en obekant + att den nya inte har kunskaperna som krävs.

  3. det låter som en tuff situation både för dig och sonen!

    jag hoppas innerligt att sonen får den hjälp han behöver i skolan, att sonen klarar kemiprovet nästa gång, och att ni får vara förälder- barn, inte lärare/pedagog/förälder – barn! och mest av allt – att din son får känna att han är en tillgång, och en värdefull person – inte ett problem!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s