Ensam är inte stark

Livet fortsätter att vara oändligt svårt, svårare än något annat jag gått igenom hittills. Men jag har någonstans innifrån plockat fram krafter i mig som jag inte hade en aning om att jag hade och kämpar. De senaste veckorna har inneburit många insikter om mig själv, människor nära mig och nya insikter om hur samhället fungerar/inte fungerar.

En viktig insikt, som jag väl i och för sig visste innan är att ensam är inte stark. Under dessa veckor har vänner dykt upp från lite oväntat håll för att jag valde att öppna mig för de personerna. Andra vänner, där relationen innan av olika skäl varit mindre bra har nu blommat upp. För allt detta är jag tacksam även om jag önskat att  livet inte skulle ha behövt ta en sån här vändning för att det skulle ske.

Just i dag vårstädar jag i trädgården.

Det skulle i det skede jag befinner mig i kunna vara lätt att bara fokusera på rishögarna och det gör jag förstås ibland (inte bokstavligt) men det blir lättare under svåra dagar om jag istället kan lyckas fokusera på det vackra.

Apropå att ensam inte är stark om än kanske lite långsökt så undrar jag om det finns någon/några som har lust att träffas och sticka någonstans under påskhelgen (i Stockholmstrakten då)?

Annonser