Nitlott

Ett vanligt vitt (jävla) fönsterkuvert kan med sitt innehåll välta eller i vart fall gunga hela ens tillvaro rejält. Jag undrar om den som skrev det ens tänkte tanken?

Jag har ju tidigare här på bloggen skrivit om såväl min sjukdom som min dotters och min sons handikapp (men tror jag inte om KM:s dito). Vi är alltså en familj med, tycker jag, osedvanligt mycket sjukdom och handikapp samlat. Det gör att vi i mångt och mycket lever ett annorlunda liv än ”vanliga” familjer, det gör också att vi betraktas som annorlunda och udda. Att bli ifrågasatt hör till min vardag, från de som står mig nära, familj, sjukvård, skola och Försäkringskassan. Att ständigt försvara, argumentera och övertyga tillhör min vardag. Att diskutera det högst privata med tjänstemän av olika slag tillhör också min vardag.

Jag har under de senaste fem sex åren egentligen aldrig betvivlat att det rätt är att kämpa, kämpa för det jag vet är rätt och det som behövs för att vi var och en och tillsammans ska kunna leva ett drägligt liv. Jag kan inte alltid påstå att jag lyckats men tillräckligt ofta i alla fall.

Men nu börjar jag tvivla om det är rätt att ständigt kämpa för det som jag egentligen tycker är självklart kanske bättre att lägga sin energi på annat även om det i någon mening innebär att jag ger upp. Det vita kuverten kom (förstås) från Försäkringskassan som avslår min ansökan om vårdbidrag för (lille) V. Jag har tidigare haft den för såväl honom som storasyster (som numera är för gammal). Numera säger FK att ”V inte lider av så stora svårigheter i den dagliga livsföringen att hans behov av vård och tillsyn går utöver normalt föräldraansvar” och ”Barn i V:s ålder har normalt sett alltid behov av vård, tillsyn och hjälp med läxor och hjälpbehovet varierar alltid individuellt mellan barn”.

Tidigare i år har samma myndighet bestämt sig för att jag inte är så sjuk så att jag behöver vara sjukskriven, då mina dagar var på väg ”att ta slut”. Så nu står jag här och är inte sjuk och har inte ett handikappat barn om jag hårddrar det och det hade ju varit trevligt om det hade varit sant.

Det känns i dag helt klart som jag dragit inte en utan flera nitlotter i livet och de lotterireglerna har jag ingen förståelse för att vi har i vårt land. Det finns för mig inga skäl i världen till att vi ska ha det så och det handlar inte främst om pengar (även om det går åt en hel del mer sådana när man är sjuk och handikappad) utan om människovärde.

Annonser

12 thoughts on “Nitlott

  1. Vännen, har inte ord för att uttrycka hur vår välfärd och samhällets människosyn har krackelerat. Har inte heller tillräckligt med ord för att uttrycka det jag känner för dig och din familj. Tänker på dig! Kram.

  2. I dagens Sverige så känns det som om man måste vara frisk för att orka vara sjuk…. Både ekonomiskt och med tanke på FK.
    När jag läser ditt inlägg så blir jag så ARG! ”Förr” så trodde man att FK var till för att hjälpa när man var sjuk och behöver stöd, nu verkar det vara till för att stjälpa(stavas det så?).
    Tänker på dig och din familj och hoppas på lösning för er!
    Styrkekramar i massor!

  3. Vet inte vad man skall säga när man läser sånt här. Undrar vart det skall sluta. Det är så många som har det svårt nu och det ser ju inte ut att bli bättre. Kramar till er och hoppas att det löser sig på något sätt.

  4. Jag blir så arg när jag läser hur de behandlar er och jag förstår verkligen att du betvivlar om det är rätt att kämpa. Men det är rätt!!! Just nu kanske du inte har orken, men den kommer säkert tillbaka. Om man inte kämpar blir man totalt överkörd. Många kramar!

  5. Jag blir tokig på de här nya inhumana reglerna där begreppet sjukdom inte finns!!! Stackars, stackars ni, som om ni inte kämpade på nog som ni redan gör? När inte ens vi som har hög röst kan göra oss hörda, hur går det då för dem som talar tystare? Fy, så sorgligt kallt Sverige håller på att bli o fy så sorgligt det är med alla dessa berättelser om människor som kommer i kläm.
    Jag önskar som du att jag bodde närmare. Isåfall hade jag idag kommit över med en nybakt kaka o en kanna rättvisemärkt kaffe. Ge inte upp!!
    Kram

  6. Åhå.. Det här hade kunnat handla om mig. Mitt barn har också ADHD, jag själv har fibromyalgi med allt vad det innebär. Och nej man lever verkligen inte som en vanlig familj, men ses inte som en vanlig familj och man får kämpa för varje millimeter liv. ”Kräv omgivningens förståelse” har jag fått lära mig. Men.. När omgivningen och då främst alla jäkla instanser vägrar förstå så är det inte lätt. Håller på dig och sänder all styrka jag förmår.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s