Det kan ta lite tid

Det kan ta lite tid sa min patientansvariga läkare på reumatologen för ett tag sedan, när jag ifrågasatte medicineringens effekt eller snarare avsaknaden av effekt. Han sa det på ett sätt så att jag kände mig som ett otåligt, olydigt småbarn som inte kan vänta på maten i fem minuter. Lite tid betyder i det här sammanhanget att jag är inne på andra året där man prövar olika mediciner för att bromsa inflammationerna i mina leder, mediciner som gett biverkningar i form av migrän, illamående, feber, diarré, aptitlöshet mm (inte alltihopa på en gång dock) men inte lyckats göra det som jag förväntar mig dvs ge mig ett liv där jag inte hela tiden har ont, är stel och trött.

Jag förväntar mig inte att bli frisk, inte heller smärtfri eller helt pigg men jag förväntar mig antingen att jag får ett besked om att nej vi kan inget mer göra och du får se fram emot ett liv som sjukpensionär (det heter inte så längre jag vet) eller att prövningen av den typ av mediciner som jag äter är färdigt och att man går över till andra typer som är mer effektiva. Framförallt så skulle jag vilja att den medicinska vården gick hand i hand med FK så att jag slipper pressas mellan vårdens ”det kan ta lite tid” och FK:s NU – kravet på att till varje pris arbeta fulltid. Men inget av detta händer just nu, utan jag får försöka balansera min kropp och mitt liv utifrån andras agendor.

Stickningen blir i allt detta mer viktig än någonsin förut, med den i handen stillar sig tankarna efter ett tag. Stickningen ger ro, den ger mig möjlighet att få göra färdigt, välja själv så jag stickar så fort jag bara kan, hemma förstås, på bussen, på pendeln överallt där det bara går.

Min Ishbel är på väg att bli färdig men det saknas garn, det är nio varv kar men garnet räcker till två. Jag hoppas Eva har mer i tillräckligt likt färgbad.

I väntan på att jag ska kunna köpa mer garn så har jag börjat på en kofta (till).

Mönster och garn från Yll & Tyll. Ett härligt strukturmönster. Fast på något sätt är det mer rogivande just nu att sticka sjalar så jag ska nog börja på en till. Tålamod kan jag öva på så många andra gånger.

Annonser

10 thoughts on “Det kan ta lite tid

  1. Jag känner med dig och tänker på dig, och jag hoppas att du vet att du kan maila ett ”måste häva ur mig”-mail till mig när som helst om det skulle kännas skönt någon gång. Håller alla tummar för att livet ska bli lättare för dig, och är väldigt glad över att stickningen funkar iaf. Stor stor kram!

  2. Jag lider med dig, har varit i den där sitsen för några år sedan. Hoppas du får hjälp snart, för man orkar inte hur länge som helst att vänta på resultat av mediciner och att få lugn o ro från FK…
    Om du vill häva ur dig, så finns jag till hands att ta emot. Ibland kan det vara skönt att göra det till någon som man inte känner jättenära, men som ändå kan förstå.
    styrkekramar i massor!!

  3. Må Du snart få belöningen för ditt tålamod!
    Jag önskar dej; mindre smärta och mer energ.

    Vilken fantastisk grej stickning, färger och fibrer ändå är!!

    Lycka Till!

    Evalinah

  4. Det är en tuff situation du har. Att utöver alla svårigheter som sjukdomen i sig innebär behöva malas mellan systemen och känna sig gnällig. Jag lider med dig och håller med dig om att det är tur att stickning finns att gå upp i. Men skriva om situationen är också hälsofrämjande. Kram fr Maria

  5. Det där kände jag igen från min senaste träff med reumatologen. Bytte precis läkare efter snart 15år med samma. De måste väl få gå i pension också….. eller. Jag tyckte att medicinering kunde ändras för jag hade ont (har också psoriasisartrit) och blivit sämre efter min omoperation av höftled (ny protes). Min andra fast jag är bara 34. Men nejdå. Jag ska bara öka till över maxdos på antiinflammatorisk. Min mage kommer att var så fin.
    Hör av dig om du vill
    Kram Linda

  6. Hjälp! Fy vad jag känner igen mig!! Min reumatolog sa att jag måste ha tålamod och tagga ned lite. Men hur ska jag kunna göra det när FK jagar mig med blåslampa? Har provat Methotrexate, gick inte. Nu får jag Salazopyrin och har ondare än nånsin. Min man tycker att sjukvården borde ta över försäkringskassan helt och hållet. Det skulle gynna alla.

    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s