Hål

Hål, hål och mera hål. På kort tid har det gått hål på tre par av mina egenhändigt stickade strumpor. Elände men också en god anledning att sticka nya, sockgarn saknar jag inte och inte lust heller. Jag har upptäckt att jag gillar att det finns en nyttoaspekt på mitt stickande som i detta fall sockbrist eller som med min OS-kofta (jag äger nästan inga koftor vilket är lite förvånande både med tanke på att jag stickar och älskar att gå i koftor).

Paret på bilden de är i alla fall utslitna, ett annat par hade jag fäst för dåligt vid tån när jag avslutade sockan krullade i rask fart  upp sig till halva foten. Jag skulle säker kunna stoppa dessa som Bohusstickan gjorde så fint med sina slitna strumpor, jag har till och med en strumpstoppargrej men nä det känns tråkigt, även om de gnager lite då i miljösamvetet. Fast kanske ändå, just dessa strumpor är faktiskt mina allra första stickade strumpor stickade sommaren 2005. Garnet inköpt på ett av mina första stickcaféer, ett hos Britts butik i Åkersberga – nostalgi.

Fast just nu ska jag fortsätta med min OS-kofta och inte börja fundera på sockmönster, absolut inget annat.

Trevlig helg!

Annonser