Bakslag – ett lite bittert inlägg

Tycker jag borde vant mig vid att det alltid blir bakslag och motgångar med min psoriasis artrit med tanke på hur många sådana det varit de senaste åren men när det väl händer så blir jag lika ledsen och uppgiven som  gången innan och gången innan det. Nu sitter jag här med feber och magsmärtor som är biverkningar av en ny medicin som jag skulle prova eftersom den förra medicinen inte gillades av min lever (höga levervärden). Så förutom feber och magont så är jag nu (igen) utan medicin som håller inflammationerna i schack (förutom cortisonet då) och jag känner redan vad som är på gång i lederna. Men läkaren hävdar att vi måste ta en sak i taget och få kroppen att repa sig efter biverkningarna innan vi börjar med något nytt och det kanske han har rätt i (fast han behöver inte sitta här och ha ont).

Jag gick upp och började jobba heltid innan jul och har gjort så i sju veckor nu, det har frestat på mer än vad som förmodligen är nyttigt men jag har fått svar på en hel del funderingar jag hade. Jag gjorde det utifrån det jag visste då dvs att jag hade fått en medicin som hjälpte om än inte tillräckligt (men där jag tänkte mig en doshöjning) och att jag snart skulle börja jagas på allvar av FK dvs det var dags för nya rehabmöten där jag skulle prövas mot hela arbetsmarknaden. Jag ångrar inte att jag provade, det har varit lärorikt på många sätt men detta bakslag känns extra tungt i ett läge när jag trodde om än lite naivt att jag var på väg mot något.

Så nu får jag försöka tänka om, släppa taget om jobbet för ett tag i alla fall, men det är svårt. Jag vill inte, inte ens för några veckor lämna min personal eller mina arbetsuppgifter roliga som tråkiga, jag vill även om det är tufft och ibland känns som en evig uppförsbacke vara på jobbet. Men nu går inte det och jag får försöka acceptera det och ägna mig åt att sticka mm istället.

Annonser