Tre veckor

I tre veckor har jag på pappret jobbat heltid, den 21/12 bröt jag min sjukskrivning som jag haft i varierande omfattning sedan december 2007 (tror jag att det var). På pappret därför att det varit så mycket helger att ingen med vanliga kontorstider jobbat heltid och för att jag har massor med plus på flexen. Men officiellt är jag numera inte alls i utanförskap – det ni – fast jag kan ju inte påstå att jag känner någon skillnad på den punkten.

Beslutet att gå upp till heltid borde kanske ha varit ett genomtänkt och väl avvägt beslut men det var det inte alls utan jag blev superförbannad på min jobbsituation och tänkte att enda sättet att komma ur den är att gå upp till heltid. Jag var trött på:

* att alltid känna att jag inte hann med, ”högarna” bara växte på jobbet. Till slut hann jag bara med alla måsten ingenting av det som jag tycker är roligt och som är anledningen till att jag utbildade mig till det yrke jag har.

* att känna att jag aldrig kom ifråga för mer spännande och utmanande arbetsuppgifter eller att den omorgansiation som pratats om ett bra tag där jag skulle få göra så mycket intressant ständigt skjuts upp kanske delvis pga min sjukskrivning. Man blir ju tyvärr eller som väl är varken dum i huvudet eller utan ambitioner bara för att man blir sjuk.

* att känna mig låst till en arbetsplats trots att jag vill vidare om inte någon utveckling finns.

*att känna att alla artiklar och TV-inslag om FK, sjukskrivningar, sjukförsäkringen bollande av sjukskrivna hit och dit rörde mig personligen. Att jag var en ”sån”. Nu vet jag att jag identifierar mig med som en ”sån” en i  utanförskap” ändå och att jag är stolt över det.

Om det blir någon förändring till det bättre är ju förstås för tidigt att säga, högarna har inte minskat än men jag har sänkt tempot lite vilket nog är den stora fördelen än så länge . Nackdelarna då? Jag har trots alla helger betydligt mer ont och är tröttare. Men eftersom regeringen tydligen är inne på att 25 % sjukskrivning inte ska vara ett alternativ utan att man då ska bekosta sin ohälsa själv är det väl lika bra att jag tränar.

Nu är det i alla fall helg och jag ska ta det väldigt lugnt, sticka, titta på sport, ta en promenad eller två i kylan och äta gott. Nästa vecka blir en utmaning då är det fem arbetsdagar – så då blir det på riktigt.

Annonser

4 thoughts on “Tre veckor

  1. Jag vet precis hur du har det. Jag känner inte att jag orkar jobba 100% egentligen, men jag måste ju… (även fast jag nu går ner till 90 för att kunna hämta och ta hand om barn). För mig blir det en utmaning nästa vecka med. Så jag föreslår att vi tänker lite extra på varandra och i tankarna stöttar, och då kommer det säkert gå bra :). I helgen gör jag precis som du, stickar, vilar, promenerar och stickar lite till! Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s