Utmaning – eller är jag lättlurad?

Det började med att (lille) V:s vantar, som farmor stickat för många år sedan gick sönder och att V ville att jag skulle sticka nya. En oemotståndlig begäran förstås och vi tittade tillsammans i den fantastiska boken Sticka mössor vantar sockor och V valde dessa:

Sidan 50, Tjockhätta, för den som undrar. Garnet är Visjögarn, en tråd vitt och en tråd blått. Snabbt och roligt.

När jag satt i godan ro och stickade på dessa så blev jag utmanad av KM som undrade hur många vantar jag kunde sticka på en vecka. Jag svarade lite surt fem (vi hade varit lite griniga innan) och så var det i gång. Just nu är jag inne på tredje paret och har två dagar kvar men eftersom jag övergett det tjocka garnet och grövre stickorna så kommer jag inte att hinna men det gör inget. Ett intresse för vantar hur de görs är ingång likaså fascinationen över att sticka olika saker med samma garn (jag har hållit mig till Visjögarn och karamellgarn från Östergötlands ullspinneri).

S 52, Tjockluva, också stickad i dubbelt garn, Ombrégarn och svart. Stickade till V:s storebror. Jag gillade att sticka den här typen av tumme.

Tredje paret är stickade i samma garn men inte dubbelt och flerfärgsstickning så nu går det inte lika fort:

S 38, påse, stickad i svart och mörk karamell. Mudden är dubbel och ska sedan vikas (skönt för en reumatiker), på själva vanten är det som prickar vilket är superkul att sticka.

Efter dessa vet jag en massa vantar till som jag vill sticka, det är kul att fokusera på en speciell typ av stickning.

Annonser