Varför räcker det inte?

Varför räcker det inte bara med

Att jag är sjuk

Att jag är trött

Att jag har ont

Och att jag är stel

Varför måste sjukdomen föra med sig så mycket annat,

som

Att det är fritt fram för alla att ge mig goda råd

-Ät mer kött

-Ät bara grönsaker

-c-vitamin är bra har jag hört

-Prova mindfullness

-Prova avslappning i vatten

-värme är bra har jag hört

– jag har en moster som åker till Kanarieöarna

-låt det värka ut så går det över.

som

Att det är fritt fram att ha synpunkter och kritisera allt jag gör och inte gör

-du måste vila mer lyssna på kroppens signaler

-du måste leva som vanligt inte låta sjukdomen bestämma

-du vill för mycket i förhållande till vad du orkar

-låt inte sjukdomen hindra dig

-det är nyttigt för dig att jobba

– du måste vila

Som

Att ifrågasätta om jag verkligen är (så) sjuk (fast då mest bakom min rygg)

-kan hon inte jobba mer än så?

-är hon inte lite lat?

Som

Att jag börjar tvivla på mig själv. Är jag verkligen sjuk, har jag verkligen så ont, kan jag inte bara skärpa mig?

Annonser

17 thoughts on “Varför räcker det inte?

  1. Nu blir jag arg, inte på dej men många andra lyssna inte på det
    om du ska följa alla råd blir du sjuk bara utav det!!!
    Konstigt att andra tror de vet bättre
    Lyssna på dej själv!
    Jag vet (har själv MS)
    Vi ses på söndag (om du inte följt alla ”goda” råd)
    Birgitta

  2. Jag känner så väl igen mig. Lever sedan några år tillbaka med ständig smärta på grund av en sjukdom i flera av mina diskar i ryggen som lett till flera operationer där jag inte blivit bra ännu. Det som stör mig mycket det är att bilden av personer ned kronisk smärta är att man har ett undvikande beteende och att man skall stimuleras att röra sig och vara aktiv trots smärtan. Problemet är att jag aldrig känt igen mig i den bilden. Jag kör istället på tills jag ligger helt utslagen. Så många goda råd både från sjukvården eller från välmenande människor omkring mig stämmer så dåligt. Det allra värsta är väl när man får höra ”Du ser så pigg ut, så jag förstår inte att du kan ha så ont”. Allt gott!

  3. Håller fullkomligt med Birgitta! Lyssna på dig själv, för det är bara du som vet vad du mår bra eller dåligt av!
    Goda råd kan ibland vara bra om man själv får bestämma vad man ska lyssna på.
    Ha det så bra!

  4. Jag dras också med sådant som inte syns och med folk som har synpunkter på allt jag är och allt jag gör. Jag förstår dig.
    Det är helt sjukt när det kommer till att man börjar tvivla själv. Jag vet, för jag hamnar där jag med ibland.

    Du ska göra det DU tycker funkar.Punkt.
    Jag önskar att folk fattade det.

    Sköt om dig!!
    Kramar,
    Ulrika

  5. Huh. Du vet vad jag tycker om det här, och du skrev en så bra kommentar om det på min förra blogg.

    En gammal bekant till mig har ett uttryck som hon använder mot människor som kommer med ack så välmenande, men ofta förgörande, goda råd: Skit på dej va! Lite så känner jag för att svara på alla de där råden…

    Och jag vill också säga att jag förstår det du skriver om att man till slut börjar ifrågasätta sig själv. Det är verkligen inte en trevlig situation att hamna i och jag känner med dig.

    Styrkekram!

  6. Det finns väl ändå ingen annan än du som känner vad som funkar för dig. Det är du som kommer i första hand, annars blir det inget kvar av dig. Var lite ego ibland! För att du är värd det och för att du behöver det för att skita i alla dumma kommentarer (denna också, om du tycker den är dum!). Ego är bra!

    Kramar!

  7. Hej
    Jag håller med dig, varför ska alla andra ha åsikter, det är ju inte de man behöver höra. Ta hand om dig, jag vet att det inte är lätt. Trevlig helg!

  8. Grrr, jag känner också igen mig så väl och blir riktigt irriterad! Varför ska folk tro sig veta vad som är bäst för en? Jag lever med kronisk lungsjukdom sedan 32 år tillbaka och kan få kommentarer som: ”Om du bara tror så kommer du bli helt frisk, du måste tänka positivt”. Och om man råkar ha en dålig dag någon gång så är det tydligen inte tillåtet, för man får absolut inte tänka negativa tankar. Det är mer komplicerat än så att leva med en sjukdom eller smärta dagligen i flera år. Det är inte samma sak som en förkylning. Varför kan man inte bara mötas i det som är, utan ”goda” råd och åsikter om något som man ändå inte förstår. Ta hand om dig och tro på att du känner dig själv och din förmåga bäst! Kram!

  9. Och o vad jag försöker hålla mig till de reglerna som vill att omgivningen ska leva upp till! Jag hoppas att jag lyckas.
    Problemet är väl att ibland så tycker jag mig höra att dialogpartnern ber om råd. Och då kan det svämma över.

    Det är ju viktigt att man låter personen vara person först och främst, med Namn, inte med Diagnos.
    (Blev själv sur häromdagen för att det var en som frågade vad jag jobbade med. Och? Vad har jag för skyldighet att svara på det? Och ändå svarade jag på frågan … Kan jag inte bara få vara?)

  10. Känner igen mig i det du skriver. Många har många åsikter, men ingen vet hur du verkligen har det! Att du får kämpa varje dag för att försöka förstå själv hur det kunna bli så här och hur du ska leva framöver. Det är tankar som jag själv går med och brottas med.
    De flesta tror att livet är den konstanta faktorn när man ska räkna ut något, men vi kan bara intyga att den är högst variabel och att vi kämpar varje dag för att komma upp .
    Stora kramar till dig!

  11. Aha.. Ja just precis så är det. Och definitivt självtvivlet som följer det hela som en enveten återkommande elräkning..

    Men du vet, det som inte syns utanpå har människan svårt att förstå. Tycks vara bättre att bryta benet, det är synligt och bevisat utan krumbukter.

    Annars tycks det bara begripligt för någon som själv bär på något osynligt..

  12. Känner så väl igen det du skriver. Jag har själv psoriasisartrit, och som kronan på ”värket” dessutom fibromyalgi. Kommentarerna man får kan vara riktigt hiskeliga. Till och med min läkare sa att det är bättre att jobba än att vara hemma, för att det är större risk att man begår självmord om man är hemma. Det dummaste jag hört, det måste ju i alla fall vara individuellt. För egen del är risken för självmord betydligt större om man måste jobba, eller vara slav under AF märkliga beteende.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s