Händer och tänder

Allt sedan jag började få ont i mina leder så har jag  tänkt bara jag inte får ont i mina händer så – men med den form av reumatism jag har så är det ofta just händer och fingrar som drabbas. Och sedan ett drygt år så har lederna i fingrar och handleder gjort allt mer ont, blivit allt mer stela och svullna. Jag tappar saker, kan inte få upp burkar, flaskor, vigselringarna får ligga i en låda och senaste tiden så har det också börjat göra ont när jag stickar. Det har det väl i och för sig gjort rätt länge men min smärtnivå där är nog betydligt högre än annars. Men med det onda kommer också att jag tappar ”flytet” i stickningen, det blir inte den lugna känslan så ofta längre och det är svårt. Det saknar jag men jag forsätter sticka så gott det  går i väntan på att cortisonet ska göra riktig nytta.

nygift

En anledning till att jag är inne i ett skov nu är en rejält trasig tand som ”vi” försöker laga. Jag har trånga och svårhittade tandkanaler eller vad det nu heter och dessutom begränsad rörlighet i min käkled – så säger min tandläkare i alla fall. Jag säger inte så mycket när jag är där av naturliga skäl (hur mycket får det plats i en liten mun som min?) men tänker en hel del i alla fall efteråt. Efter gårdagens besök så tänkte jag att detta är mer än vad jag står ut med och då inte för att jag är så rädd för det känns rätt passerat utan för att jag får så ont. Inte så mycket i tanden utan i mina leder och det verkar tandläkaren ha väldigt svårt att förstå (och då går jag ändå på en specialistmottagning fast för tandvårdsrädda). Konstigt att kunskap sällan verkar finnas där den behövs.

Men i morgon kväll kan jag börja ta cytostatikan igen och då hoppas och tror jag att det vänder uppåt igen. I morgon är sista dagen innan semester och på semestern vill och ska jag sticka massor.