Detaljer och smärta

Egentligen vill jag bara ge upp nu, det gör ont, ont och mera ont i fötterna och händerna mest. Det är väldigt så många leder jag har som inflammationerna kan krypa in i. Värst, i den mån det går att skilja ut något, är att jag inte kan koncentrera mig, inte tänka en vettig tanke från början till slut antingen har jag för ont eller så är jag lite lullig av smärtstillande mediciner. Beslut som annars inte kräver något speciellt tar nu evigheter för jag tappar tråden. Ledsen, arg och uppgiven är jag också säkert rätt så bitter med mellan varven.

Bäst just nu är att sitta i mitt nya soffhörn med fötterna upplagda:

IMG_0249

Soffan Karlstad från Ikea ifall någon undrar. Här sitter jag ofta och då ofta stickandes, just nu fascineras jag av detaljerna i den kofta jag stickar:

IMG_0284IMG_0285

Bilderna är inte de bästa men det är detaljerna. Den vackra hålkanten längst ned och rullkanten längs knäppningen, så enkelt men så snyggt. Synd bara att det är lite enformigt att sticka, supertunnt garn, stickor 3, 377 maskor  (jo Eva du hade rätt jag stickar fram- och bakstyckena samtidigt) per varv och många aviga maskor. Men när jag någon gång är färdig då är jag ägare till en väldigt vacker kofta (fast inte på den bilden). Dessutom har den ett vackert namn, Ofelia.

Annonser

6 thoughts on “Detaljer och smärta

  1. Jag säger bara så här: Smärta är skit! Vad ska man med den till?

    Härlig blå färg i Ofelia. Mmm kommer att bli tjusig!

    Kram till dig!

  2. Förstår dig fullständigt. Smärta är förskräckligt att ha. Ingenting fungerar som man vill och man tappar kontrollen över tillvaron. Det där med koncentrationen känner jag till.
    Har just fått besked att man inte ska göra några höftoperationer under 3 månader, varför jag fåt vänta till hösten.

    Härlig färg på koftan.

    Önskar dig en så bra dag som möjligt. En stor kram!

  3. Smärta suger och smärtstillande medikamenter är visserligen väldigt bra att det finns att ta till, men bieffekterna kan vara minst sagt enerverande.

    Jag tänker på dig, håller en tumme för dig och syr för dig.

    Kram.

  4. Den koftan måste bli helt underbar i en sådan vacker blå färg!

    Visst blir man lullig av smärtstillande. Jag minns hur jag mådde när jag hade njursten som de inte lyckades spränga på 5 månader. Det var inte kul och jag ser helt drogad ut på bilderna. Jag hoppas du mår lite bättre inom kort!
    Stickning kanske helar?
    Kram!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s