Det bidde en tumme

Tack för alla stödjande och uppmuntrande kommentarer till mitt förra inlägg om Förnedringskassan!! De betyder mycket med era rader. Och ja, jag har överklagat eller rättare sagt jag har begärt omprövning av beslutet vilket är första steget. Jag har också sökt stöd och får det från såväl min arbetsgivare som företagshälsovården. Hur långt det sedan räcker vet jag inte men jag vet att detta har tärt mycket på min ork och mitt humör denna vecka och att det kommer att göra det framöver också. Så mycket stickat har det inte blivit denna vecka, men lite:

img_35031

De röda vantarna på bilden som min dotter fick till nya mössan (se tidigare inlägg) tog ett år att göra sista tummen på men när jag väl började tog det väl bara 30 minuter. Och när den väl var gjord och hon använt dem några dagar så kom en beställning på ett par vantar till, inte från dottern men från pojkvännen. Han valde och köpte garnet själv (med gott stöd av dottern gissar jag). God garnsmak har han för han kom hit med en härva Araucania. Den här gången tog det inte lika lång tid för mig att bli klar, två veckor totalt.

img_0017 img_0019

Jag har beställt en hand i hand bild med vantarna som komplement till dessa blixtbilder. Mönstret är från Yll & Tyll.

Om en vecka sitter jag, KM och killarna i en stuga i Idre, det ser jag fram emot och det ger lite ork för veckan som kommer.