Listor, eländes elände eller välsignelse

Jag har ett minst sagt kluvet förhållande till att skriva och använda listor. En gång i världen när jag träffade KM höll jag i princip allt i huvudet; alla nära och käras födelsedagar, ingredienser som behövdes till dagens middag, vad som fanns i kylskåpet, telefonnummer och en massa annat praktiskt nyttigt. Att skriva listor fanns inte och jag var minst sagt fördomsfull mot de som ”behövde” listor. KM var tvärtom, vardagliga praktiska grejor föll bort ur minnet lika fort som de sades däremot kom han och kommer fortfarande ihåg en massa faktakunskaper. Gissa  om vi hade många bråk om detta.

 Numera kommer jag inte ihåg en bråkdel av det jag gjorde då och med två personer i familjen som har ADD och därmed svårt med arbetsminnet så är listor en nödvändighet. Vi har listor för hushållssysslor, inköp, läxläsning, presentinköp mm, mm och vi  jag skriver matsedel. Det är oftast  alltid jag som gör alla listor och varje gång det är dags för listskrivning så kommer min ilska som ett brev på posten. Som tex matsedeln, jag är genuint intresserad av mat, jag älskar kokböcker och vill verkligen att vi ska äta en nyttig och varierad kost men när det väl är dags så blir jag som sagt arg. Trots att jag försöker göra det mysigt med en kopp thé och något gott att tugga på.

Samtidigt så gör listorna så stor skillnad. Det blir så mycket mer gjort hemma, av fler personer, vi äter godare och nyttigare barn. Det blir ju tydligt för alla vad som ska göras. Så egentligen får jag mindre praktiskt jobb. I söndags tackade till och med lille V för att jag börjat med hushållsarbeteslistorna igen (de får belöningar för att de hjälper till, desto fler kryss desto ”större” belöning vilkat alla utom tonåringen triggar på). Men det är nog själva görandet av listorna och vad det står för som gör mig arg. KM gjorde en lista till mig för att följa min rehabträning och efter första motviljan så gillar jag den mycket.

Så här ser det ut på vårt kylskåp:

img_3553 img_3554

En sak har jag insett och det är att om jag gör listor som omfattar en lång tid så behöver jag inte göra dem så ofta :=) därav mängden papper på kylskåpet.

Annonser

5 tankar om “Listor, eländes elände eller välsignelse

  1. Vi skriver matlistan tillsammans all 4 om vi är hemma…letar recept och bläddrar i kokböcker…tar lite längre tid men är ganska trevligt och alla får vara med och önska..kan kanske funka även för er?

  2. Så där har jag gjort i alla år speciellt när ungarna bodde hemma. Det var så kul att dra streck över göra listan, jag kände mig nyttigare när jag såg det jag gjorde under en dag.
    Meny gillade jag att göra såg det som en utmaning.
    Tror du inte att du känner dig förbannad bara för att du förr hade allt i skallen, att det kanske känns som ett nederlag för dig att behöva skriva listorna.
    Kram

  3. Jag är också en listmänniska. När det blir mycket i huvudet tycker jag det är jätteskönt att skriva ner och sen få kryssa över. Känns så skönt när man då får saker och ting gjorda. Och veckorna med barnen försöker jag så mycket som jag orkar att skriva matförslag en vecka åt gången. Lättare att handla och skönare att komma hem då. För mig går det inte att ha allt i huvudet.

    Vill gärna sticka tillsammans snart jag med. Men tyvärr är det fullbokat i kalendern några helger framöver :(. Tur att tiden går fort! Kram!

  4. Hihi, måste skratta lite men jag hoppas inte ni äter barn!!

    Du har skrivit:
    Det blir så mycket mer gjort hemma, av fler personer, vi äter godare och nyttigare barn

    *Fniss*

    Ha en trevlig helg och hoppas att ni inte hann att ta för stora tuggor av barnen *Ler*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s