Dåliga mammorsklubb ;=)

I dag har jag kvalificerat mig för medlemsskap i dåliga mammorsklubb igen

! I dag fick lilleV åka i väg på utflyktsdag med skridskor men utan matsäck och hjälm. Hjälmen hade storebror som också skulle åka skridskor i dag och den andra hjälmen var för liten.  Förra veckan glömde jag bort att gå på ett föräldramöte. Inget av detta är något som bekymrar lille V som istället grejade bredvid skridskobanan och fick smaka av andra barns matsäck. Men jag känner inbillar mig skolpersonalens ”blickar i ryggen”. Jag vet ju hur det har låtit förut ”Ni kan väl försöka komma ihåg utflykten nästa gång”  eller ”det vore bra om lille V hade extra kläder någon gång” (citat från dagis).

Jag förstår inte varför det ska behöva vara så här. Vi lever en bit in på 2000-talet och jag kan tycka att även en kommunal skola kunde mejla ut information istället för att envisas med att skicka lappar med barnen. Har man ett barn med ADHD eller som bara är glömsk i största allmänhet så spelar det ju ingen roll att man som mamma försöker, lappfanskapet måste ju komma hem. Storebror går i en annan sorts skola därifrån får vi mejl och tänk då ”kommer jag oftare i håg”.

Egentligen vet jag att jag inte är en dålig mamma och att jag inte behöver känna såhär men precis som man pratar om när det gäller barn med bokstäver att de ska få chansen att lyckas istället för att alltid misslyckas så gäller det också oss mammor till barn med bokstäver (och säkert utan också). Vi behöver få känna att vi lyckas!! Speciellt när vi efter många års kamp för barnens väl och ve har en hjärna som är så trött att vi knappt kommer ihåg vad vi ska göra när vi gått i väg någonstans för att göra något utan blir stående halvvägs undrandes vad vi skulle göra.

Annonser

11 thoughts on “Dåliga mammorsklubb ;=)

  1. Jag säger bara en sak, JA känner igen mig.

    Vi har alla varit där någon gång. det bästa med skolan och dagis var när mina slutade där. Vilken befrielse från alla dåliga samveten.
    Glömde gjorde både de och jag. Minstingen fick till det en gång och glömde stövlarna någonstanns mellan hemmet och bästisen. Hittades aldrig. Han tappade bort lappar i parti och minut, satte skorna på fel fot och vi fick bannor. Fel fot, vad spelar det för roll i lågstadiet, tids nog gör skorna ont och då hamnar de på rätt fot, tyckte vi ja. Sedan har vi alla barn som inte VILL lämna lappar hemma, hur går det, jo föräldrarna får bannor. Suck.

    Massor med kramar och jag håller också på elektronisk post från skolan.

  2. ÅÅÅ som jag känner igen mig i det där!

    Jag har två otroligt glömska telningar och vi har samma problem – vad hjälper det att skolan skickar med lappar, när jag får lapparna kvällen innan och ibland inte alls?
    Suck.

    En mailinglista som går ut till föräldrarna vore ju den enklaste sak i världen att ordna tycker man ju.

    I vår skola händer det också tyvärr att de inte informerar om t.ex. skridskoåkning förrän DAGEN INNAN. Om man då inte äger ett par skridskor, hur ska man då hinna köpa/låna då?

    Ojoj, om sådant här kunde jag skriva flera sidor…

    I alla fall: du har mina sympatier. Vi är inte Dåliga Mammor, men så lätt det är att känna så ibland. :-/

  3. Du tillhör inte Dåliga mammorsklubb utan däremot Underbara mammors klubb också kallat UMK ;=)) Det låter så proffsigt så fort det kommer en förkortning. Känner igen mig så väl i det du skriver, så vi är inte ensamma!

    Jag föreslår om du orkar att gå ett snäpp högre, nämligen till rektor eller rektors chef och påpeka detta i ett väldigt kort mail, mailadresser får du genom att ringa växeln på kommunen. Jag har tjatat på båda barnens skolor, och vi har numera mailkontakt och använt argument såsom 1)säkert att alla får meddelandet 2)miljöaspekten med pappersslöseri 3)snabbheten att få ut information 4)om man ska anmäla sig till något får läraren info direkt med vändande post 5)lätt för alla föräldrar att få kontakt.

    Sedan har jag även tjatat mig till något sorts kalendarium för terminen, så man hade en liten föraning om vad som komma skall. Det är ju precis som Ulrika säger inte lätt om info kommer för sent. Men det håller i bland hårt inom skolans värld att förändra, speciellt om man känner att man måste göra allt själv.

    Många kramar till dig.

  4. Du är en fantastisk mamma!

    Som du slåss och kämpar för dina barn finns ingen annan benämning som passar än just den, en fantastisk mamma! När lille V är vuxen kan jag inte tänka mig att han kommer att minnas den gången han inte hade matsäck med utan alla de gånger du satt ihop med honom med skolarbetet, påhittigheter med belöningssystem och andra roligheter för att jobbet skulle gå lättare. Att du tjatar, bråkar, sätter gränser och säger ifrån för att han inte ska hamna ute i ”skolmarginalerna”, tror jag att han kommer att minnas. Likaväl som den mamma som kramat, muntrat upp, stöttat och slagits för lhonom. Olika sidor av samma mynt. Det är bara att bita ihop och acceptera, Bodil, du är en alldeles fantastisk mamma!

    Kram!

  5. Nu har jag läst alla dina inlägg om hur du sliter med allt i vardagen och på helger, ledigheter och under sjukskrivningar. Samtidigt skriver du om maken som glatt cyklar Vättern runt! Hur hinner han det? Hur mycket egentid har han? Kicka lite på honom och var inte så förtvivlat duktig hela tiden!

    En fråga som du kanske skulle fundera över är hur viktigt det är för dig att vara ”duktig”. Har själv levt på att vara ”duktig” och känt att jag inte riktigt räcker till oavsett hur mycket jag gjort, för det har alltid funnits mer som jag skulle kunna ha gjort. Men när jag fick höra att jag var så duktig, då lade jag in en extra växel bara för att övertäffa mig själv och få ytterligare beröm sen. För jag jagade hela tiden nya kickar…

    Jag förstår att du känner ett stort ansvar för familj och hem, men du är inte den enda i huset som kan uträtta saker. Du blir säkert arg på mig nu, men det bjuder jag på. Du behöver inte bli duktigare, du behöver bli mindre duktig och det duger alldeles utmärkt, det också. Bonusen är att du får det lite lugnare.

    Och barnen kan städa sina rum själva eller om du är övertygad om att de inte kan det, så stäng dörren dit och låt dem själva stå för sin röra. Deras röra är inte ditt ansvar. Köp mer porslin om det ”försvinner” i barnens rum!

    Stora kramar och tro mig när jag skriver detta: jag menar inget annat än väl!

  6. Jag tycker det var riktigt skönt att höra att det finns fler än jag som glömmer matsäckar ;). Jag kan dessutom hålla med det där om lappar. Sofies skola är likadan. Bristfällig information och jag blir helt galen. Hur ska man få ihop vardagen när informationen inte ens når fram? Blä! Vi ska på utv.samtal med fröken om en vecka. Då ska jag minsann informera om hur jag upplever det. Bättring får det allt bli om man ska ha nån chans som mamma!! Stor kram till dig!

  7. Utan att känna dig speciellt väl, så tror jag mig veta med säkerhet att du är en BRA mamma!!! En mänsklig och kärleksfull mamma!
    KRAM!

  8. 1. Du är en jättebra mamma, ingen tvekan därom, trots att jag egentligen inte känner dej.

    2. Skolor i gemen är INTE bra, har aldrig varit bra och kommer troligtvis heller aldrig att bli bra på kommunication i något led. Sorgligt men sant.

    3. Man har tillåtelse av högre makter att göra misstag ibland, till och med solen har sina fläckar.

    4. Lille V kan tacka sin lyckliga stjärna som har en så engagerad mamma, många hade säkert i din situation givit upp för länge sen.

    Kram till dej, du hedersmedlem i Bästa Mammors Klubb!

  9. Det är mänskligt att glömma. Begär att få meddelanden via mailen, det kan du absolut kräva att rektorn/// Och det är ju inte det som gör en bra eller dålig mamma, en med fel och brister däremot för då är man en människa, barn gillar mänskliga föräldrar///Eldstickan

  10. Ja det är ju bara att hålla med.

    På dotterns förskola (1990-talet) upplystes jag på aftonen att imorgon skulle de trycka på t-shirtar. Så om hon kunde få med sig en sån nästa morgon vore det bra. HA!
    Jag var ju inte infödd i byn så jag vet inte hur infödingarna hade det, men själv har jag aldrig haft ett lager med vita t-shirtar (i rätt storlek) i garderoben, färdiga att ta med ”nästa dag”.
    Som tur var hade jag lakansväv hemma så jag klippte av en bit, lagom till ett örngott och märkte ut var sidorna skulle hamna och så tryckte hon på det. Sen sydde jag ihop det när hon kom hem. Men det var vi visst ensamma om.

    Nej, lappar är ett otyg! På högstadiet hade vi veckobrev på mejlen. Det var bra.

    Stor kram till dig, du idoga mamma, och härligt med Johannas stickbok och V:s egna lärare.

  11. Jag får nog då hoppa med i din klubb för jag är ofta så och då har jag inte något x-tra att tänka på…

    Jag förstår mig inte på skolan huvudtaget, visst kan det vara skoj för barnen att ha med sig en x-tra matsäck osv, men som min yngsta son har varje torsdag och då ska det vara bullar och kakor också (På en torsdag) vad lär inte barnen av sig detta, det blir mer och mer upptrissat tycker jag…

    Jag har 6 barn och alla har varit slarvig med sina lappar och jag har många ggr missat dessa x-tra fika, hjälmar osv, men sedan blev jag så irriterad på skolan och sa att jag faktiskt inte har råd att låta mina barn ha fika varje vecka, skridskor, skidor, slalomskidor osv…

    Mina barn får välja, vad tycker de bäst om och mina barn har valt längdskidor och sedan har de fått välja det övriga i födelsedagspresent eller julklapp…

    Inte är du en dålig mamma, det är skolan som inte sköter sitt och ska du som sagt bilda klubb så är jag den som är bland dom första medlemmarna *Ler*

    Hoppas att det ordnar sig, det tar mycket energi för dig att känna sådana tråkigheter/Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s