Jag fick börja om på mina Pomatomus benvärmare och på något sätt är det illustrativt för hur mitt liv är i stort just nu. Inte nödvändigtvis på ett negativt sätt alla gånger men ibland tålamodskrävande.
Att börja om med benvärmarna hör varken till det negativa eller tålamodskrävande, mönstret är faktiskt så kul att göra så det spelar ingen roll om det blir några gånger extra. Anledningen till att jag fick börja om var helt enkelt garnbrist, jag började sticka med ett restnystan och tänkte att det blir inga problem att få tag på mer, men det blev det. Mer kunde jag få, men först om 5-6 veckor och då skulle fårmodligen färgbaden skilja en hel del så det blev att börja om. Som väl var så hade Nysta precis fått in en ny leverans av Colinette Jitterbug i massor med härliga färger.
Brunt med färgpluttar i olika nyanser, inte det våraktiga jag tänkte mig med det rosa garnet men vackert på ett annat sätt.
Börja om säger mig kropp också allt tydligare ifrån att jag måste göra för annars tänker den inte vara med, så tolkar jag i alla fall det den signalerar. Min nya fantastiska läkare verkar hålla med min kropp och säger vänligt men bestämt, blir du piggare så ska du använda den energin till dig själv (så det är fortsatt sjukskrivning på 50 % som gäller). Hur den resan kommer att se ut vet jag inte så mycket om men jag försöker lyda min kropps signaler och läkarens ord, vilket inte är så lätt alla gånger.
En ny början är det också nu när lille V har en egen lärare, dvs en resurs som faktiskt också är lärare. Det är än så länge helt fantastisk i sin enkelhet och egentligen så självklart att det är så här det ska vara för barn med lille V:s behov (och deras mammor). Att sedan anledningen till att lille V fick en resurs inte är att skolan insåg hans behov utan andra organisatoriska det struntar jag i även om jag föredragit att man gjort valet utifrån det. Det är helt otroligt att vi nu inte längre behöver kämpa ibland i timmar hemma med skoluppgifterna, att lille V är glad när han går till skolan och när han kommer hem. Det är helt fantastiskt att se vilken skillnad det gör! För mig innebär det just nu att tröttheten sköljer över mig, för det finns utrymme för det, men på sikt kommer jag att må bra jag också av det. Jag hoppas bara att sparkraven som duggar allt tätare inom kommunerna inte når till vår lilla vrå.
Att börja om, innebär också ett behov av att blicka tillbaka, försöka förstå, få en helhet i det som hänt mig och mina närmaste de senaste åren och förmodligen kommer det en del sådana tillbakablickar här på bloggen framöver.
Så skönt för er med en egen lärare. Det är ni verkligen verkligen värda!! Förstår att tröttheten kommer till dig nu, säkert en hel del som släpper! Då är vi iaf två medlemmar i min trött-klubb :). Tänker på dig och hoppas att vi får möjlighet att ses snart! Oavsett tänker jag få med mig stickcafét hos Maria den 7/2, så då hoppas jag du också kommer! Ta hand om dig (så ska jag göra mitt bästa med mig)! Kram Linda
Skönt att få läsa att det ljusnat lite här hos dig, trots trötthet.
Det finns trots allt godhet i världen; i ditt fall i form av en bra läkare och en bra resurs till V-sötisen! Halleluja!
Vila! Vila! Vila! Så är strax våren och ljuset här, ska du se!
Tills dess.. sticka och njut! 😉
Kram, Sofia
Det låter som det är lite lättare för V, men då brukar det slå tillbaka på en själv i form av trötthet. Jag vet det ifrån mig själv och det finns bara en sak att göra: Sova och göra ingenting eller lystfyllda saker! Må så gott.
Skönt att höra att det tycks ljusna litet för dig både med en klok läkare och resurs i form av en lärare för V. Jag förstår om spänningen släpper litet för dig och då kommer tröttheten som ett brev på posten. Då är det viktigt att du lyssnar till din kropp, tar det lugnt och sover så mycket du kan. Givetvis fortsätter med stickandet, som jag förstår är för dig liksom för mig ett viktigt andningshål.
Kram Metta
Fokusera på nuet och iaktta känslan. Varje gång du andas in är en ny början. Stärkande och helande. Kram till dig från mig!
Hej där! Är det du som undrar vilken kamera jag har?
I å fall hittade jag en likadan här:
http://www.tradera.com/auction/auction.asp?aid=82314987
Kameran är helt ok, men inget speciellt!
Jisses så liten text du har, jag kan knappt läsa!
Så glad jag blir av att höra att det fungerar så bra i skolan nu!
Sköt nu om dej själv riktigt ordentlige!
Kram
Lena
Jag glädjer mig att det går åt rätt håll för din del, själv sitter jag mitt i smeten och gråter mest. Men det går väl också över…
Varmaste kramen
Benvärmarna blir jättefina, jitterbugg är ett härligt garn.
Skönt att höra att det börjar lösa sig för lille V i skolan.
En jätte jätte kram till dig
och du har fått två utmärkelser på min blogg
Du har fått en utmärkelse av mig, om du tittar in på min blogg.
Vill bara titta in och säga att du är så himla gullig jag ser fram emot att bli frisk och få träffa dig IRL som man säger nu för tiden.
Stora vänkramar
Det är inte skojigt när man stickar nått och upptäcker att det fattas garn och råga på allt så finns det inte mer!!!!
Vad glad jag blir för din skull att sonen fått hjälp det underlätta mycket och många tunga stenar faller från axlarna…
vad bra att du får fortsätta vara sjukskriven ett tag för det är alldels sunt att ägna en tid åt dig själv när man mår bättr/Kram