Drömmar

På nätterna drömmer jag mardrömmar och på dagarna, ja då dagdrömmer jag.

I morse vaknade av att jag drömt att lille V skulle vara tvungen att byta skola, till en specialskola, en skola som vi besökte i drömmen och det var så hemskt med elaka tillmälen från de vuxna, en sliten miljö som jag nog plockat från någon dokumentärfilm om gamla mentalsjukhus. Det värsta var nog att när jag vaknade så trodde jag en lång stund att det var sant, det enda jag inte fick ihop var att jag plötsligt låg i sängen. Den totala hopplöshet jag kände i drömmen följde med till det vakna tillståndet, men den kom säkert med i drömmen från det vakna.

På dagarna drömmer jag mig ofta bort, bort till en stuga vid havet så långt ut att det bara är horisonten som begränsar synfältet. Alldeles ensam är jag där, enda sällskapet är mina tankar, stickningen, god mat och böcker som jag länge velat läsa. Ingen mobiltelefon, ingen TV och ingen som pockar på min uppmärksamhet (men med vetskapen om att familjen har de bra där hemma). Lugn och ro som ger läkning.

I väntan på att mitt dagdrömmande ska bli verklighet, en väntan som kanske blir lång så försöker jag göra lite lite av det jag drömmer om här hemma:

img_3384

Annonser

6 thoughts on “Drömmar

  1. Ibland är det så att man längtar bort och verkligen behöver den där längtan, inte säkert alla gånger att det är det man verkligen vill ha om det kom till kritan.
    Men jag förstår att det har varit för mycket för dig under en lång tid, press och ohälsa kan göra en massa otyg med en som man verkligen inte har bett om.
    I drömmar lever våra värsta rädslor sitt eget liv, förvirrat och konstigt, vet precis hur det känns att vakana och vara kvar i mardrömmen fast man ligger i sin säng.
    Ibland har jag haft de där mardrömmarna så min man har fått följa med mig, hålla handen till toan vågade inte gå och kissa själv. Nu var det länge sedan men de dyker upp ibland helt oinbjudna mardrömmarna
    Jag hoppas verkligen att du kan få lite lugn och ro fast du är hemma.
    Varmaste kramarna

  2. Kära du!

    Du verkar ha det väldigt jobbigt, jag känner igen mig på mycket det du skriver…

    Jag förstår inte vad det är för fel på din son men kanske du kan berätta mer, jag själv har en 17 årig son som jag har bekymrat mig mycket för…

    Han har inte gått ut skolan som han ska och han och vi kämpar varje dag…

    Hör av dig vännen, du kan skriva privat meddelnde till mig om du vill/Många styrkande lussekramar till dig och lille V

  3. Kära du, det är hemskt när känslan är kvar efter sådana drömmar, jag har också ofta upplevt mina drömmar så…

    det kan ibland ta flera dagar innan känslan försvinner…

    Jag hoppas verkligen att det ordnar sig, det är inte fel att drömma sig bort, det är nog bra för det behövs för där får man lite ro/Många kramar från mig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s