Nu är jag arg!!

Nu har jag slutat muttra om lille V:s anpassade studiegång – nu är jag arg istället ordentligt arg. Så vill någon läsa om stickning kan ni hoppa över resten.

Jag fick ett mejl förra veckan från lille V:s lärare som undrade om det var OK att vi flyttade fram nästa avstämningsmöte till den 18/12 (istället för den 2/12). I går svarade jag läraren och skolans rektor att jag inte alls tyckte att det var OK och jag förklarade också varför. Jag förklarade att jag var trött på att allt bara handlar om att åtgärda lille V och hans beteende, att jag tyckte att det var dags att fundera på vad skolan kunde göra på grupp- och organisationsnivå för att förändra omgivningen till det bättre för lille V så att han kan få gå i skolan hela skoldagen precis som alla andra.

I dag fick jag svar från rektorn där han betonade att läraren gör ett mycket bra jobb i en svår situation, något som jag aldrig ifrågasatt. Att skolan och hemmet har ett gemensamt ansvar för barnens skolgång vilket jag heller aldrig har ifrågasatt och som slutkläm så tyckte han att vi skulle stötta lille V och läraren under tiden fram till vårt planerade möte. Jag kände mig så kränkt av hans mejl och blev både arg och ledsen. Ungefär samtidigt berättade lille V dessutom att en del klasskompisar retar honom honom för att han går hem tidigt.

Mitt humör åker nu berg- och dalbana i expressfart. Ena stunden vill jag hålla lille V hemma helt, nästa vill jag skriva riktigt elaka svar istället för det bestämda men sakliga jag skickat, nästa tänker jag att jag ger upp och finner mig i läget och en stund senare blir jag rädd för att min kamp ska drabba lille V och sedan blir jag arg igen…

Nu ska jag titta på Simon och Thomas och sticka och försöka varva ned.

Annonser

7 thoughts on “Nu är jag arg!!

  1. Hej!
    Jag tycker som du att skolan bör ta ansvar för V:s skolgång. Anpassad studiegång ska väl bara vara en tillfällig lösning.

    Stå på dig! Hoppas du kan göra det utan att det tar för mycket energi.

    Jag jobbar själv i skolans värld och har sett många alldeles för enkla lösningar som bygger på att föräldrar och ffa barnen får dra ett alltför stort lass.

    Lycka till!

    Från Karin (som stickade vantar på Marias stickkafé)

  2. Din situation suger verkligen, jag känner i hela kroppen när jag läser dina rader. Det måste fan i mig vara totalfel när lille V blir behandlad så här. Jag fattar inte ett dugg, vad då gå hem efter halva dagen och äta lunch hemma. Varför ska det vara så? Rektorn sa ju att det var ett gemensamt ansvar med barns skolgång. Då borde väl de i första hand göra det de har betalt och skyldighet att göra; se till att V har en skolgång och inte någon hemtrampad variant för att de är slöa eller inte vill kosta på en assistent till V.
    Jag har inrotat agg till lärare/rektorer för jag har alltid tyckt att de tar den lättaste vägen. Vad säger de om skolplikten gäller den inte V? Kontakta skolstyrelsen genast och tryck på allt vad du kan. Det finns bara en som kan kämpa för V och det är du och hans pappa.
    V har väl för tusan lika stora rättigheter som andra barn?
    Massa pepp o Kram så klart!

  3. Heja dig!

    Hoppas verkligen inte att det är DU som drar det här lasset utan att det är NI som gör det, du och maken.

    Att de andra barnen börjar reta V för att han går halva dagar är ju ett synnerligen gott skäl till att inte flytta på mötet.

    Kan du (ni!) få stöd från bup eller hab eller nåt för att få fart på skolan?

    Varmaste peppkramar!

  4. Frustar av ilska över det du skriver. Skolan har ingen som helst rätt att förhala möten och nöja sig med rådande läge. Att både skola och föräldrar har ansvar innebär ju inte att föräldrar skall ta över skolans uppgifter. Självklart krävs att det problem som skolan upplever inte skall lastas på din pojke eller er. Tycker det är en bra idé att ta kontakt med skolstyrelsen, läs Läroplanen för dem och informera dem om att svensk skola är till för alla barn.
    Stå på er!

  5. Många gånger är det bättre (mer effektivt) att vara arg än att vara ledsen, men det tar f*n så mycket på krafterna, båda delarna.

    Om du vågar och orkar, tycker jag du ska ta rektorn i örat och kräva att han lyssnar och lyder vad du säger! Ställ höga krav på att det händer saker, som ”går i rätt riktning” för V!
    Hoppas att du har makens stöd, och kanske även någon nära vän, som kan följa med och stötta!

    Du kommer inte att ge upp! En lejoninna slåss för sina ungar!
    Du är stark! Det är jättebra att du stannar upp ibland och söker tröst och lugn i stickningen!

    Bla, bla.. känns som floskler alltihopa.. men jag hoppas ändå att det får dig att orka lite till, lite till och lite till…
    Jag gör det enda jag kan göra, tänker på dig och skickar positiv energi till dig och lille V!

    Kram, Sofia

  6. Jag blir arg bara jag läser vad du skriver. Förstår att du blir och är arg, med all rätt!! Tänker på dig! Hoppas vi ses snart igen! Stor kram Linda

  7. Jag blir väldigt ledsen då jag läser ditt inlägg. Ni verkar ha det så tungt just nu.

    Kan ni inte få hjälp via kommunen (gå till chefen för rektorn) eller BO (Barnombudsmannen)?

    Hoppas att ni kan få lite julfrid ändå. Att få något man önskar sig (stickrelaterat) kan ju dämpa lite av den värsta frustrationen.

    Kramar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s