Mer mutter om anpassad studiegång

Jag håller på att spricka av att försöka hålla min ilska och frustration inne när det gäller lilleV:s skolgång. Tiden för den anpassade skolgången är förlängd ytterligare, nu med fyra veckor till. Skolan är nöjd. Lille V är nöjd men att gå hem tidigare och att känna att han orkar med skolgången och jag förstår honom fullt ut. Glad är han (och jag) för att skolan äntligen jobbar med belöningssystem någorlunda strukturerat och regelbundet. Han ringer varje dag till mig när han kommer hem vid tolvtiden och berättar hur många klistermärken ha samlat ihop till under dagen. Förra veckan hade han samlat ihop så pass många att han tillsammans med en del av sina sparade pengar kunde köpa ett dataspel som han så länge längtat efter.

Så varför håller jag på att spricka av ilska då när allt är så bra? Jo för jag måste numera varje dag:

  • planera och ordna lunch till lille V (av princip så ger jag inte mina barn färdigmat) som han kan äta när han kommer hem från skolan.
  • varje dag oavsett vad jag håller på med på jobbet, avbryta det för att gå igenom skoldagen. Något som jag gärna gör varje dag men helst inte från jobbet.
  • läxa ikapp det som lille V missar i skolan dvs de som klasskamraterna gör efter lunch. Så istället för att bli frustrerad i skolan när koncentrationen förevinner så blir det på hemmaplan (vilket är både bra och dåligt för V).
  • oroa mig för att lille V ska komma så långt efter i skolan att han inte klarar målen för årskurs 5.

Nu kanske det låter som att jag inte vill hjälpa lille V med skolarbetet alls eller prata med honom under dagtid men så är det inte alls. Men det är skillnad på att hjälpa sitt barn med en läxa eller att ibland bli uppringd när något speciellt hänt och den situation vi har. Jag har sagt det förut – jag vill vara mamma till lille V inget annat. Jag vill att skolan ska ta ansvar för lille V:s inlärning utifrån han behov och därmed ge honom de resurser han behöver och det nu på en gång.

img_3322

Så att jag kan få vara ”bara” mamma och ge lille V och hans syskon det som jag som mamma vill och kan ge. Som en härlig höstpromenad tillsammans där vi kan test att fotografera. Det tycker jag är kvalitetstid.

Annonser

8 tankar om “Mer mutter om anpassad studiegång

  1. Åh, vad jobbigt du har det. Kan inte skolan hjälpa på något sätt, finns det ingen lag som reglerar hur mycket de ska hjälpa till med? När jag läste på univeritetet kunde man ställa upp som fivillig att hjälpa till i vissa skolor med läxläsning, kanske det finns kvar?

    Ha en trevlig helg (hoppas att ni kan göra något som ni alla tycker är kul). Jättefin höstbild 🙂

  2. Hej ,
    Jag förstår dej precis och känner precis som du , man vill bara vara mamma. Vår dotter har vi kämpat med i sex år , hon har fortfarande ingen diagnos och den hjälp skolan ger kan man både ha och mista . Hoppas det blir bättre för er!! mvh Annika Keep up the good work!

  3. Hej Boel,
    Tack för ditt svar hos mej ! Du är definitivt inte ensam men det är tabu att erkänna sina barns fel o. brister i detta land tyvärr.Vi blev utsatta senast i går av ovetande vuxna som bara tror att man har en ouppfostrad ”unge ”, det känns verkligen . Jag vet inte hur mycket man faktiskt måste orka som förälder och jag kan ärligt erkänna att jag börjar nå min bristnings gräns men hursom så fortsätter man kämpa för SITT barn så att barnet ska få den hjälp dom faktiskt har rätt till ! Enligt dom erfarenheter vi har så är det inte mycket hjälp som ges och vi föräldrar vi ska bara helt plötsligt vara experter på alla olika boktavs kombinationer som finns , tänk om nån är analfabet, samt att alla andra barn i familjen dom ska bara rätta sej i ledet och förstå dom också eller??
    Vi får fortsätta att slåss helt enkelt och bara hålla tummarna för att våra små älsklingar faktiskt kommer att lyckas dom också!!
    Ha en mysig helg, och jag tycker att du gör ett häst jobb!
    kram

  4. Men kan han inte få mat på skolan?
    Jag kan tänka mig att det kan vara stökigt i matsalen, men han kanske kan få sitta i lärarmatsalen, som ju inte brukar användas, tror jag.

    Vad har skolan för plan att få honom att så småningom kunna gå hela dagar? För det här kan ju inte vara slutmålet i planeringen!

    Allt gott!
    Du får trösta dig med en uppmaning hos mig.

  5. Kämpa på, jag hejjar på dig!

    Kul att träffa dig i Kista! Blev dock inte mycket tid för prat, men dock mera för garnshopping! 🙂

    kram Sofia

  6. Jag förstår din frustration men jag tycker att du gör ett kanonjobb. Hur det än är så slåss man ju för det sina med näbbar och klor.
    Skolan borde ta ett större ansvar för det är dom skyldig till. Kan dom inte se till att det finns en personlig assisent som hjälper lite mer eller åtminstone se till att lille V får äta i lugn och ro innan han går hem för dagen. Det är väl inte så mycket begärt.
    Du är jätteduktig!

  7. Hej!
    I dagens samhälle med alla neddragning är det inte lätt att få hjälp i från skolan utan man måste stå på sig och kräva sin rätt. Läsa på och veta vad man har rätt att kräva… hota med Skolverket om man inte får hjälpen man har rätt till.

    Själva så har vi väl en solskenshistoria……. vi hade turen att få all hjälp vi hade rätt till och lite till tack vare en skola som varit helt underbar. En skola osm hade pengar och visste hur de skulle söka t ex personlig assistent.

    Tänker på dig lite då och då ……. undrar hur det går. Tycker det är bra att du vädrar dina åsikter/bekymmer för det behöver man!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s