Mutter om anpassad studiegång

Lille V har numera anpassad studiegång, först för en period av två veckor och nu förlängt med en månad. För den som inte är bekant med begreppet anpassad studiegång så beskirver Skolverket det så här:

Skolan kan inte alltid erbjuda en utbildning som passar alla elevers situation och förutsättningar. För dessa elever kan skolan anordnar anpassad studiegång.  Det innebär antingen en reducerad timplan, eller arbetspraktik varvad med några skolämnen. En elev med anpassad studiegång får inte ett fullständigt slutbetyg från grundskolan, men kan ändå erbjudas plats i gymnasieskolan.

I första meningen ligger roten till min frustration och irritation över lille V:s anpassade studiegång. Visst lille V har en bokstavsdiagnos (ADD) och har därmed inte förutsättningarna att klara av skolan utan extra stöd mm. Men jag känner ju längre tid som går att en anpassad studiegång i det här fallet mer handlar om att skolan har misslyckats än att lille V inte klarar av den.

Tänk er om ni skulle ha en arbetsplats där ni skulle vara 34-36 personer uppdelade på två rum på kanske 50 kvadratmeter varadera. Där skulle ni ha en liten arbetsplats men inte med de ”verktyg” ni behövde för att kunna jobba på samma ställe utan dem har ni i ett skåp ute i korridoren så att ni för varje ny arbetsuppgift måste gå och hämta rätt ”verktyg”. Ni har inget som avgränsar mellan arbetsplatserna (som det brukar vara i de kontorslandskap som jag jobbat i) så ljudet rör sig fritt. Ventilationen är det ingen som gjort så mycket år sedan 70-talet när arbetsplatsen byggdes.

Tänk er sedan att ni ibland jobbar ”som vanligt” och ibland i projekt. Men har ni projekt så är ni kvar i samma rum allihopa (fast inte nödvändigtvis vid er egen plats). Tänk er sedan in i att ibland så är chefen chef men ibland är han inte det (lärarna är ibland resurs) och du har svårt att hålla reda på vad som gäller just nu. Till sist så är du fortfarande under utbildning på jobbet och behärskar inte dina arbetsuppgifter men förväntas lära dig dem under dessa förhållanden.

Även om jag hårddrar det något i exemplet ovan så skulle jag i alla fall ha svårt att utföra mitt jobb under de förutsättningar som lille V och andra skolbarn förväntas göra. Jag har jobbat i kontorslandskap tidigare och beroende på storlek och arbetsuppgifter så kunde det var svårt att koncentrera sig och jag har ändå inga koncentrationssvårigheter.

Så för att skolan har de brister den har så går lille V numera hem till lunch och missar därmed en massa möjligheter till kunskaper och umgänge med kompisar. Istället får han ha mamma som lärare (vilket han gillar men mamma vill helst vara mamma).

Det finns givetvis fördelar med anpassad studiegång men jag är osäker på om de överväger.

Annonser

13 thoughts on “Mutter om anpassad studiegång

  1. Usch, stackars er. Det är verkligen en hemsk miljö i klassrummen nu för tiden. När jag gick i 2:an var vi 32 barn i min klass, vilket var mer än de 30 rekommenderade. Då fick fyra barn i min klass ha vissa lektioner med 1:orna (fast göra samma uppgifter som 2:orna) eftersom 1:orna var så få i sin klass.
    Jag skolkade väldigt mycket i högstadiet för jag stod inte ut med alla männsikor och miljön. Men jag såg til att göra alla uppgifter, ibland lite extra inlämningar, så jag har hyggliga betyg fast jag hade över 50% skolk. Det du Jan Björklund!!!

    Jag hoppas att det löser sig för er, jag kan förstå att du hellre vill vara mamma än lärare till ditt barn. Och det är rent ut sagt horribelt att man satsar på de barn som det går bra för i skolan! Vilken skymf mot alla föräldrar som kämpar på.

    Jag har jättesvårt att sticka flätor med inte dessa vantar. Antagligen för att garnet är till tjockare stickor (till ca 5 mm och jag använder stickor 3.75 mm). Och det är bara två olika sorters flätor på vanten: 2 maskor bakom och 2 maskor framför.

    Ha det bra.

  2. Hej,
    ville bara säga att jag kikar in här och läser emellanåt. Har ingen kommentar till det du skriver, mer än att jag förstår att ni har det jobbigt, så som ni kämpar! Heja, heja!

    *skuffar över massor av positiv energi* hoppas det hjälper…
    Mvh/Sofia

  3. Jag förstår din situation, men hela tiden handlar det ju rent samhällsmässigt om pengar…krast men så är det och det finns liksom inget över för det som kräver lite mer. Allt ska bara gå under samma kratta oavsett om det funkar eller ej, det var likadant när jag växte upp. Finns liksom inget intresse för att se till att skolan, landet, samhället är till för oss alla.
    Kram

  4. Jag tycker du ska läsa hos Alde som finns på min blogroll lista hon skriver jäkligt bra om det du funderar över.
    Hon har oftast väldigt bra tankeverksamhet och stort hjärta inte att förakta. Hennes dotter överlevde och fick en njure för en del år sedan. Vi har träffats i stan när de var ner för en årskontroll av dottern. Läs hennes text.
    Kram

  5. Det är för jäkligt! Själv hade jag aldrig orkat med att jobba i en sådan miljö. Finner inga ord för hur galet jag tycker att det är.

    ”Krasst ekonomiskt”. Jo, tack! När ska man då börja räkna vad alla dessa ungar kommer att kosta i framtiden? Så småningom blir det ofantligt mycket större siffror det gäller. Alla de barn som inte har stöd och hjälp hemifrån. De som inte har någon som för deras talan eller som pushar och uppmuntrar, kramar och älskar. De som lämnas vind för våg att driva runt och hitta på jäkelskap. Ifall de helt enkelt inte bara vänder det dåliga inåt och förstör sig själv. Om någon skulle ta och räkna på det!

    Okej, jag schabloniserar starkt, men jag blir så himla upprörd av sånt här kortsiktigt tänkande. Människor – även små – behöver ibland extra hjälp att hitta sin väg i livet. Där de får lov att känna att de är bra på saker, att de duger som de är och kanske också har alldeles fantastiska förmågor just på grund av sina ”bokstäver”.

    Sen begriper jag också att många med bokstavsdiagnoser klarar sig jättebra. Men om så bara en enda INTE gör det blir kostnaderna så väldigt stora för samhället och då räknar man ändå aldrig med vad det kostar på för individen. Den siffran är förmodligen så ofantlig att den inte är mätbar.

    Kämpa på för er son!

    Kram,

    Annelie

  6. Du sitter verkligen i en riktigt dålig sits.

    Det är så viktigt att mamma är mamma och inget annat. Mamma ska kunna trösta när ex läraren inte funkar, mamma ska kunna sätta helt andra gränser än vad läraren ska osv…

    Nej jag avundas inte dig din sitts just nu.

    Lille V ska inte heller behöva ha det som han har det idag. Han behöver alla delar som skolan erbjuder andra barn.

    Jag förstår att du/ni inte alltid orkar kämpa, vilket man inte heller ska behöva men nu är världen som den är, men du har stöd av mig och många många fler.

    Massor med kramar till hela familjen

  7. Tänkte på det som Annelie skriver att det blir kostnader längre fram, så har det väl alltid varit att många i vårt samhälle får betala dyrt för att resurser inte sätts in där de behövs i någon slags snålhet. I alla år så har de ju stängt allt som har med barn/ungdomar att göra, ungdomsgårdar finns ju nästan inte kvar och alla ställen de behöver för att träffas anses för dyra att kosta på för samhället. Vi är ju många som är väldigt medvetna om det, men inte bryr sig samhället om det… all slags vård av människor gamla som små har ju aldrig haft något värde på det viset. Vården ska ges av för få till ett lågt pris eller helst inte alls.
    Jag tycker att det är för jäkligt och håller med Annelie i allt hon skriver.
    Kram

  8. Hon som du var plan B för har liknande probz. Men de försöker leta reda på en skola som är anpassad för barnet. Sen handlar det om att få kommunen att förstå att det är bäst för alla parter att byta skola …

  9. När jag tänker vidare på det här: Skolan förutsätter alltså att du ska ”ta ledigt från jobbet” (som jag inte har nån koll på omfattningen av) för att de inte kan skapa en dräglig miljö för en av sina elever?

    Vårdnadsbidrag i all ära, men FÅR de göra så?

  10. Blir upprörd över det du skriver. Vi har skolplikt och skolan skall kunna ta hand om alla barn även oavsett vilket behov av särskilt stöd de har. Anpassad studiegång är en kränkning! Men förstår vilket omöjligt dilemma ni hamnar i. Din jämförelse med ett kontorslandskap tycker jag du skall skicka till skolans rektor, till era politiker och som insändare till tidningar.
    Önskar dig och din familj alla krafter och stöd som finns att få.
    Kram
    Maria

  11. Hej! Jag är rektor på en högstadieskola och jag brukar läsa här ibland för att förhoppningsvis fatta lite bättre. Tack för att du skriver så bra! Hälsningar,

  12. Ping: Jag är inte bra på kemi « Saltflingan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s