658

Det här med garnköp är ju en ganska het potatis bland oss stickerskor. Längst ut på ena sidan finns de som ger sig själva inköpsstopp och har program för att minska garnlagret, på andra sidan finns de som säger att man kan inte ha för mycket garn och att garnköpande är att betrakta som ett samlande. Sedan finns det några stickerskor som inte köper mer än det de håller på med för stunden. Jag har alltid betraktat mig som hörande hemma i den garnsamlande gruppen men undrar just nu om jag inte nått en gräns där samlandet gör mig lite lätt illamående. Varför?

Kanske för att jag har  köpt garn och stickrelaterade prylar för i snitt 658 kronor i månaden under 2007 (jag tillhör den torra skaran som gör hushållsbudget därför vet jag). Det känns som rätt mycket pengar som jag kanske skulle vilja göra annat för. Kanske för att jag också börjat ledsna på allt shoppande  jag och många med mig ägnar sig åt (eller så är jag bara en del av trenden med antishopping). Kanske för att jag inser att jag inte kommer att hinna göra något av alla fina garner jag har och det vill jag ju.

Men samtidigt vill jag absolut inte att mitt stickintresse ska omgärdas med regler och förbud. Stickning är för mig lustfyllt och det vill jag att det ska förbli. Hur gör och tänker ni?

I dag så landade ett tjockt kuvert i min brevlåda från Garnhärvan med lite reagarner och en rundsticka i rosenträ.

rosa-ullspiinerigarn.jpg

Garn från Östergötlands Ullspinneri, mitt favorit garnställe. Fyra härvor till en kofta, väst eller? Just nu klappar jag på dem och är så glad att de flyttat hem till mig. Så pass glad att jag inte tycker att de behöver nytt sällskap på ett tag. Det är lite som Jens Linder skriver apropå läsk att lagom är bäst och att de små glasflaskor med läsk som han (och jag) fick till helgerna när han (jag) var små,  var alldeles lagom jämfört med de stora petflaskor som vi har nu. (artikeln finns här). Att ha mer eller större läskflaskor, garnlager, chipspåsar eller vad det nu är gör inte alltid bättre. Eller?

Annonser

8 thoughts on “658

  1. Intressanta reflektioner. Jag hör också till samlarna och vill för allt i världen inte ha några förbud när det gäller fritidssysslor. Däremot så sällar jag mig till de som tänker kring hållbarhet, miljö, solidaritet med andra mindre bemedlade än vi. Så av den anledningen är det en utmaning att använda det jag har, jag kommer inte att lida, jag lovar. Tack för dina fina och tänkvärda blogginlägg. Själv är jag lite mer lättsinnig i bloggen och tänkande utanför. Kram!

  2. Jag tillhör definitivt skaran samlare och är världsmästare i att handla garn. Eftersom jag aldrig är på krogen, varken röker, snusar eller spelar på trav eller tipset så tycker jag det är helt ok att handla garn när pengarna skulle kunna ha gått till andra tokigheter. Naturligtvis så handlar jag inte de månader det är knapert – då klappar jag på mina vackra garner jag redan har hemma.

  3. Jag är en otrolig samlare av garn och försöker att sticka upp mina garner allt eftersom. Men ibland måste dom ligga till sej ett tag. Men det är ju billig terapi för det vet vi alla som stickar att det finns inget som är så avstressande som stickning. Det är ju lite en prioriteringsfråga vad man vill ”slösa” sina pengar på. Jag röker lite när jag är stressad och nere men sticken hjälper mycket bättre så kanske jag lyckas lägga av med den lasten.

  4. Här har du ännu en garnsamlare. Och som du säger. Det ska inte få finnas förbud i en hobby. Den ska vara lustfylldd. vilka härliga färger förresten.

  5. Jag tillhör också samlarnas skara,men jag har inte vågat mig på att räkna ut hur mycket pengar jag lagt ner på min hobby.Kan hålla med om att det kan bli lite stressande att ha för mycket liggandes i hopp om att man ska få tid att ta hand om det.Nu har jag dock försatt mig i den sitsen att de närmaste åren ska jag studera efter att ha jobbat i över 30 år,så nu kan jag nog få nytta av mitt förråd.

  6. Jag heter Eva och är Garnsamlare, låter nästan som ett möte med anonyma alkolister eller nåt.
    Jag gillar garn och garn mår bra av att ligga till sej och bli bättre, de får dom göra hos mej. I dag ska jag åka och köpa kompisar till mina nystan här hemma, behöver lite sockgarner nu när sockklubben är i gång.
    Ha de gott på dej, du är i bra sällskap, vårt 😉
    Eva.

  7. Jag skulle vilja kategorisera mig till ”köper när jag behöver” men när jag sitter här och formulerar mig så inser jag att riktigt så präktig är jag nog inte.
    Men min budget tillåter inga exesser på flera hundra i månaden.

    Jag troor att jag har en ganska liten stash, den består till till största delen av överblivna garner.

  8. Som du kanske redan anat eftersom jag skriver här och nu, så sållar jag mig till skaran garnköpare/samlare 🙂 Fast som vissa andra, så köper jag inte så mycket mer: inga cigg, kläder, krogbesök, äta mat ute på restaurang, bio. Bara vanlig mat. Men visst kan jag känna ett sting av att överkonsumera 😦 Och fundera på om köphysterin döljer något annat… Å andra sidan så skadar ju inte garnen någon, och de ligger så snällt (hoppas jag) och väntar på att få komma till användning i garnskåpen 🙂 Det skulle väl vara miljöaspekten med alla transporter… 😦

    Ha en god fortsättning och en trevlig helg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s