Jag är kär och då menar jag inte i min man (fast honom gillar jag också förstås). Om min kärlek är besvarad vet jag inte men eftersom förmålet för mina känslor inte har några egna känslor så är nog min kärlek obesvarad. Föremålet för min förälselse ser ut så här:
Ett par vantar som jag blivit larvigt förälskad i. I går när jag stickat färdigt ena tummen och provat blev jag sittande en lång stund och bara njöt, de är mjuka, de är vackra i färgen och de sitter bra. I dag har jag haft dem på mig så fort de funnits minsta anledning att ha vantar på sig. Jag är så förtjust i dem att jag genast bestämde mig för att göra ett par till:
I rött denna gång och med dubbel mosstickning på mudden istället för enkel som på de bruna.
Fakta om vantarna: Garn Malabrigo Mönster Yll & Tyll. Stickor 5. Trevliga, snabba och enkla att sticka.
Ibland undrar jag varför det är mer populärt att sticka strumpor än vantar (för så är det väl?)? Jag är i alla fall helt såld på att sticka vantar just nu.
Saltflingan 
Åhh, vad fina. Jag har nästan ett par likadana (färgen), fast mina är stickade i Araucania. Tyvärr höll inte den ullen så bra när jag bar tunga påsar, så de har noppat fruktansvärt.
Det röda garnet ser jättehärligt ut .-)
Hoppas att allt är bra.
Ha det gott.
Oh, så fina de är, förstår att du är vild och galen i dem!
Kram!
Ååååå vilka mysiga!! Jag kan känna ända hit hur mjuka och goa de är.
God Jul!
väldigt fina.
Ha en riktigt God Jul, på dej och din familj,
Eva.
God jul och gott nytt år!
Jag stickade mycket vantar ett tag och då fanns där ett par som jag blev helfrälst i och så sålde jag dom men de har säkert det bra *Ler*
Dina vantar ser jättehärlig ut/Gott nytt år
Hej, bittade din blogg via sockklubben. Vilka fina vantar och en härlig blogg som berör. Sitter med en stark känsla av att jag hejar på dig och önskar dig massa bra saker. Heja dig!