Lördagen blev en fantastisk dag, önskar bara att jag tagit kort som visat på allt det härliga. Det är som all stress, oro och trötthet (nåja)rinner av en när man kommer fram. Det är en vänlig och omtänksam miljö med en massa god mat dessutom

Karin berättar om dagen, underhållande som alltid.

Maten som sagt…

En massa stickande förstås

Sötaste söta!

Ett semestertips – åk hit i sommar om ni kommer att vara i närheten av Örebro eller varför inte ta en omväg det är det värt!

På mitt nuvarande läkarintyg står ordet utmattningsnågonting som huvuddiagnos dvs en psykisk diagnos därtill envisas jag med att som så många andra kvinnor ha fysiskt ont i kroppen (vilket väl är den näst vanligaste sjukskrivningsanledningen)och ibland är det det som står som huvuddiagnos istället.

Enligt Ulf Kristersson , socialförsäkringsminister, så ligger det till så här:

”Tidsgränserna i sjukförsäkringen fungerar för de somatiska sjukdomarna, men de senaste månaderna har jag verkligen stärkts i tron att frånvaro från jobbet är en mycket större riskfaktor för dem med psykiska diagnoser än för dem som har brutit ett ben. Det finns naturligtvis undantag, men i väldigt många fall är det direkt farligt för dessa personer att inte ha dagliga rutiner och att inte känna sig behövda.”

Min första tanke när jag läste om Ulfs och regeringens senaste tankar om sjukskrivningar är varför funderar de aldrig någonsin på varför folk framförallt kvinnor blir psykiskt sjuka och funderar på vad samhället, vi alla, kan göra för att undvika att psykiska sjukdomar bryter ut (eller för den delen smärtrelaterade sjukdomstillstånd). Min andra tanke är varför bakar man ihop alla de olika sjukdomar som ryms inom begreppet ”psykiska diagnoser” och menar att vara på en arbetsplats är bra för alla. För mig, som egentligen kan vädligt lite om psykisk ohälsa är det väldigt stor skilland mellan psykos, vara bipolär, depression,PTSD eller utmattningssyndrom för att bara ta några diagnoser. Det tredje var när ska man börja fundera på allvar inom regeringen vad rehabilitering egentligen borde innehålla (förutom återång till jobbet).

För min del så tillhör jag den stora skara som har utsatts för och utsatt mig själv för så mycket stress att jag blivit sjuk. Stressad kan man blir av mycket, i mitt fall utgör en svårbehandlad smärtproblematik en stor del, en annan stor del är relaterad till arbetslivet och en del av de speciella omständigheter som vår familj lever under (detta är givetvis en grov generalisering).

När det gäller smärtproblematiken kunde regeringen, landstingen mfl göra väldigt mycket mera förebyggande och på det sättet minska sjukskrivningar. Jag har som tur är numera en diagnos bakom smärtan (Psorias artrit och migrän) har man inte det blir det nog ännu krånligare. Det viktigaste som man kan göra tror jag är att sluta bolla runt oss patienter!! Samla den sjukvårdskompetens som behövs runt patienten istället för att bolla runt oss där ingen tar på sig att se till hela patienten. Ni som läst Zarembas artiklar om sjukvården vet att alla diagnoser har en ”prislapp” och att det inte är lönt att se till helheten med nuvarande incitament. Ändra på det NU! Inse att det behövs läkare med olika kompetenser, psykologer och fysiska behandlare mfl för att på allvar häva smärttillstånd. Sluta tro att Alvedon och Naproxen hjälper alla alltid! Hjälp oss som har ont att på ett vettigt sätt komma ingång med fysisk aktivitet.

Jag har den stora turen att ha en egen läkare på företagshälsovården som ser hela mig och som under åren kopplat in diverse olika läkare med olika kompetens och nu är jag på god väg att på alla sätt få den hjälp jag behöver. På egen hand har jag därtill börjat träna med  personlig tränare som är specialutbildad och här pratar vi träning inte sjukgymnastik!

Arbetslivet då, här är det väl en ännu större önskedröm att regeringen ska börja fundera på de strukturer som gör att allt fler blir sjuka av jobbet. Arbetslinjen är ju lösningen på allt. Jag tror också att det är viktigt att jobba, ha ett sammanhanf man ingår i osv, MEN det sammanhanget får inte vara på bekostnad av hälsan. I mitt fall som mellanchef har jag pressats helt platt mellan kraven uppifrån och pressen nedifrån. Pressen från mina medarbetareberor mycket på att de är så stressade av att de ska göra allt mer med dessutom bättre kvalité utan att få mer resurser, det blir helt enkelt väldigt ”grinigt” då och mobbing och annat uppkommer. Kraven uppifrån kommer i mitt fall indirekt från regeringen, vi ska med befintliga resurser göra med för att uppfylla de mål vi blivit ålagda. Jag har nu ”klivit av” mitt jobb som chef. Men att vara på jobbet några timmar i veckan som Ulf förespråkar skulle i mitt fall vara helt förödande. Jag behöver läka först, i ungefär tre månader som Ulf tycker är alldeles för länge.

Jag lever i en familj där tre av fyra har neuropsykiatriska handikapp (ADHD och Aspberger i olika kombinationer). Stödet från samhället är i vårt fall i det närmaste obefintligt. Vårdbidrag har vi fått avslag på (hade en period för några år sedan och det gjorde stor skillnad) och annan hjälp är inte för oss tydligen. Var och en är inte tillräckligt handikappade men tillsammans kan jag som anhörig meddela att det blir rätt mycket att sköta om. Jag älskar min familj och vill givetvis göra allt jag kan för att var och en ska och vi tillsammans ska ha det bra. Det skulle underlätta med vårdbidrag då till exempel (jo jag ska söka igen och denna gång ladda för att driva det vidare om det behövs) då kan jag jobba lite mindre eller köpa in vissa tjänster. Det skulle också underlätta även här med ett samarbete denna gång mellan myndigheterna istället för att bolla runt oss inom och mellan myndigheterna, som dessutom gärna skyller på varandra. Man blir lätt stressad av kontakt med ovilliga myndigheter.

Så om regerningen kunde fundera mer på förebyggande åtgärder så är jag övertygad om att kostnaden för sjukförsäkringen skulle minska (jag det skulle bli högre kostnader på annat håll men inte lika mycket pengar eller lidande för den delen) dessutom så skulle många av oss (kvinnor) må bättre och därmed lidandet minska. Ser fram emot det parti som vill ha det som vallöfte 2014.

Valet föll på koftan ”Räfflad kofta” från häftet ”Ribbat, räfflat och randigt (se mitt tidigare inlägg om Danmarksresan).

Tror den kommer passa bra som ”pratstickning”.

Annars försöker jag på olika sätt, som detta, hålla tankarna tankarna borta från allt som har med mitt jobb att göra. Börja på nya stickningar är ett bra sätt.

På 10 gånger har jag lärt mig otroligt mycket, om mig själv, min kropp och om träning. Jag har lärt mig sådant som är självklart för många men som för mig är som att jag lär mig det för första gången, som att resa mig upp på ”rätt” sätt, gå mer sparsamt med ändå energiskt för att ta några expempel. Jag har också lärt mig att andas, andas på ett sätt som ger energi och kraft. Har man ont och därtill är stressad på annat sätt så åker andningen lätt upp i bröstkorgen och så blir kroppen ännu mera stressad. Balans mellan höger och vänster kroppshalva, balans mellan fram- och baksida har jag också återupptäckt. Och inte minst har jag fått på nytt upptäcka hur roligt och energigivande det kan vara att träna.

Det skulle vara en stor lögn om jag påstod att det bara varit roligt, vissa gånger har enbart varit plågsamt både fysiskt och mentalt. Jag har många gånger tvivlat på att det ska funka, att jag ska orka och vilja. Men jag har haft en otroligt envis PT vid min sida som ständigt funnit på lösningar där kroppen satt upp hinder.

På bilden balansplattor som man kan ha mycket kul med.

Jag ser fram emot de 10 gånger som återstår, nu kan vi ta det ett eller flera steg vidare mot den sorts träning som jag gillar, löpning, cykling och MAQ-träning.

Som så många andra med stressrelaterade hälsoproblem har jag svårt att läsa, koncentrationen, minnet, förmågan att hålla ihop och igång berättelsen och starka sinnesrörelser gör att läsningen i bästa fall bara blir omöjlig i värsta fall direkt plågsam. Jag vet av erfarenhet numera att det går över med det är sorgligt medan det pågår.

Vägen tillbaka till att kunna läsa börjar alltid med en deckare som sedan följs av flera. Nu gillar jag deckare så det kan ju vara en anledning men jag tror att det finns något i deckare som gör dem speciellt lämpliga som ”medicin”. Det är om inte annat relativt enkelt att läsa dem, samtidigt som det ger mycket med liten insats och de ger en fascinerande värld att försvinna in i. (nej jag nedvärderar inte deckare tvärtom, enda sedan min första Maria Lang så har deckare varit viktiga i mitt läsande).

Denna gång var det Gideons ring av Carin Gerhardsen som blev starten på mitt läsande. Det är en fantastisk känsla att läsa efter att ha varit i en värld där endast rubriker in dagstidningarna och texter i intredningstidningar med mycket bilder och där orden inte betyder så mycket varit det som hjärnan klarat av. Carin och hennes Hammarbypolis lever även denna gång upp till vad jag gillar med en deckare så om ni ursäktar så tänker jag forsätta läsa nu – när jag kan

Mest noggrannt har jag studerat Geilsks hemsida, helt enkelt eftersom jag sedan tidigare är väldigt förtjust i Bentes design. Jag har inte stickat något därifrån än men räknar med att flera stickprojekt kommer att följa med hem därifrån.

Deras nya sjal Blomsterskrud till exempel eller Bagtanker eller….

Jag har också precis beställt boken Sommerstrik och det med tanke på att vi ska till Marianne och Helga Isager och flera av modellerna är i garn därifrån. Här behöver jag läsa på min läxa ytterligare, ni som är mer pålästa får gärna tipsa mig. Att garnerna därifrån är härliga har jag förstått.

Tredje stället vi ska till BC garn. Här finns det hur mycket som helst att välja på. Jag har boken Ribbat, räfflat och randat och i den finns det några fina modeller som jag kan tänka mig att köpa garn till.

Ja nu är detta inget reklaminlägg även om man kan tro det så jag stannar där. Hinner kanske återkomma i ämnet innan resan går

Valet av garn kan möjligen vara omedvetet inspirerat av mina penséer på balkongen, fast dessa kom visst inte med så bra på bilden ser jag nu.

Så här långt har jag aldrig uthärdat at sticka i lin! Tror att de fyrkantiga stickorna underlättar lite. Annars är linet strävt och kräver mer än annat garn lite som livet är för mig just nu, lite strävt och krävande, men jag envisat vidare i båda fallen.

Men Sverige får faktiskt lov att vända matchen nu!

Så till vinnarna:

Vinnare av det lila pälsullgarnet blir Linda med fina bloggen Ulliga gulliga färgglada. Att jag med det jag skriver kan inspirera lärare och andra som jobbar inom skolan är en enorm inspiration! Många tänkvärda ord i övrigt också.

Vinnare av de tre härvorna Sarah Tweed blir Eva med den för mig nya bloggbekantskapen Nålar, fyrfotingar och Gud. Om det jag skriver kan göra att någon känner sig mindre ensam med sin smärta, kamp för barnen edyl så är det en stor morot.

Vinnaren av stickboken blir Eva med bloggen med det härliga namnet Schyssta nystan. Tanken att hålla de jag känner med inte träffar så ofta som jag skulle vilja med uppdateringar om livet är ny för mig men när jag läste det du skrev så självklar. Att bjuda på annat än en glansig fasad är viktigt för mig dessutom.

Helst hade jag velat ha lite priser till er alla för ni har som sagt alla kommit med värdefulla synpunkter.

Ni som har vunnit – maila mig era adresser så skickar jag vinsterna till er under veckan som kommer (fast till Eva med Schyssta nystan så kanske jag tar mig förbi nya kontoret med boken istället).

Nu satsar jag vidare mot 800 inlägg

I rättvisans namn så var tre av fyra i väg och tittade på brasa och lyssnade på vårsånger men inte tillsammans. Jag och yngeste sonen hade sällskap dit och hade en vädligt trevlig stund men eftersom det bråkats på annat håll i familjen och vi var där men inte tillsammans så förtogs glädjen. Och det är precis så det brukar bli.

God natt!