Valborg?

Fira storhelger eller för den delen ha helgfeeling en vanlig helg är är en ständig källa till konflikter, missförstånd, ilska och sorg i en familj där tre av fyra har neuropsykiatriska handikapp, speciellt när Asberger är med. Denna Valborg blev tyvärr inget undantag. Så här sitter jag i min ensamhet sista timmen av Valborg och är ledsen och beviken. Just den här biten har jag väldigt svårt att acceptera, för mig är det viktigt att skilja på vardag och helg, likaså att följa rytmen under året med storhelgerna. Det behöver inte vara samma varje år men de är värda att göras något extra av.

I rättvisans namn så var tre av fyra i väg och tittade på brasa och lyssnade på vårsånger men inte tillsammans. Jag och yngeste sonen hade sällskap dit och hade en vädligt trevlig stund men eftersom det bråkats på annat håll i familjen och vi var där men inte tillsammans så förtogs glädjen. Och det är precis så det brukar bli.

God natt!

 

När man inte vill tänka

Om, när man inte vill tänka så kan man med fördel tycker jag starta en stickning med ett mönster som man har svårt att lära sig. Det behöver inte vara svårt egentligen utan bara vara ett som man inte får till flytet i. Med fördel är det då ett stickprojekt man vill göra, i ett garn och i en färg som man tycker mycket om, annars är ju risken överhängande att man kastar undan projektet när det går lite trögt.

Det här är ett sådant perfekt projekt för mig just nu, jag lär mig inte de 10 varven som rapporten är och om jag tillfälligt får in rytmen och det går av sig själv så försöker jag sticka utan att titta på mönstret och vips så har jag tappat bort mig och måste totalfokusera på stickningen igen. Som den läsare med god syn säkert ser är det några varv slätstickning och mosstickning mellan varven och det är en precis lagom tid för att tänka på det som jag inte riktigt vill tänka på – avgränsat.

Fär den som undrar så kommer mönstret från Yll & Tyll, likaså garnet (som är Manos Serena).

Den som vill får gärna komma med andra stickrelaterade eller andra tips på dagens tema

Det bästa man kan

I dag är en dag det jag försöker göra det bästa jag kan för att må bra. Nej jag har inte ont, är inte deppig eller så, livet verkar bara ta ytterligare en vädning som jag inte var beredd på.

en promenad modell snabbare i regnet.

Egna luktärer som sprider en härlig doft, gott thé i finaste koppen och så en stickning i härligaste bomullen från Huskroken.

Städar

Städar hemma, denna gråa dag, städar i skåp och lådor, sånt jag bara orkar göra efter att ha haft semester ett tag.

I ett av skåpen hittade jag denna tröja, den första tröja jag stickade ( klart) och en av de första saker jag bloggade om för längre sedan. Många minnen instickade i den, det var en turbulent tid i mitt liv. Tröjan är fin och förtjänar ett bättre ställe att vara på en intryckt i ett skåp…

Fyra veckor

Fyra veckor har jag jobbat heltid nu, en rätt stort steg, om jag får säga det själv, från 50 % i februari till heltid i juni. Inte ens FK ställde kravet på det (men å andra sidan det definitiva kravet på den sista juli). Men med tillbakagången till ”gamla” jobbet så var valet mellan att pressa in heltidsjobb på 75% och inte få betlat för mer eller gå upp till heltid. Ganska lätt val sätt ur det prespektivet.

På jobbet har det ju sina klara fördelar att jobba heltid, de är ju om inte annat det som är normen där jag jobbar (och som chef helst lite till förstås). På fritiden blir det dock lite större konsekvenser, det gäller tex att ladda batterierna när man är ledig

 

Promenader vid Mälaren är ett sätt att ladda batterierna, besöka Slottsträdgården Ulriksdal är ett annat sätt. Stickningen är förstås ett annat, det har in princip bara blivit rät- och slätstickning dessa veckor, sjalen från förförra inlägget här växt, växt har också en rätstickad kofta i Fabel gjort

Nu är det två arbetsdagar kvar till semestern börjar, tur är väl det för mina batterier är rätt slut. Men sedan väntar fem veckors semester (första gången i mitt liv med så lång semester). Då ska jag minsann sticka lite mer utmanande stickningar.

En regnig lördag

En sån här regnig lördag i juni kan man ju deppa över vädret, att man inte är på stickläger i Rättvik, att lederna krånglar, att det känns väldigt långt till semstern eller så kan man pyssla runt hemma, blanda sådant som behöver göras med sådant som är trevligt. Jag tror att in lördag blev betydligt trevligare av att ägna sig åt det senare.

En sak jag länge tänkt göra är att städa upp i en av hyllorna i min garnhörna, inte garnerna men mönster, böcker och andra tillbehör.

Före- och efterbild hade väl varit på sin plats, men tänkt vädligt rörigt, ovärdigt den arkivarie jag är.

Stryka behövs alltid.

En ny stickning är aldrig fel.

Inte titta på handboll på TV heller.

Titta ut däremot är helt onödigt.

Göra färdigt, avsluta och fullborda…

… är alla synonymer till varandra och andra synonymer är kröna, ända, avrunda och balansera. Det sista har jag inte tänkt på som synonym till att göra färdigt men i det fångar jag essensen i det jag är ute efter med dagen inlägg.

Jag har, som säker många andra (stickerskor) svårt att göra färdigt såväl när det gäller stickandet som annat både hemma och på jobbet. Det där lilla sista som krävs blir ofta ogjort.

Varför? Tja det finns säkert många skäl olika och lika för oss alla. En anledning för mig bland många är en rädsla för det färdiga resultatet – det som inte är färdigt kan inte bedömas. Oavsett anledning så inser jag numera hur energikrävande det kan vara att inte göra färdigt, inte alltid men ofta (vissa saker behöver aldrig bli färdiga heller). Så jag tar numera i lagom takt och tag i och avslutar olika projekt. Och bra mår jag varje gång och hitintills så har ingen kommit och kritiserat det jag gjort :0 (vilket jag väl i och för sig visste).

I går tog jag tag och fållade lite saker som jag köpte på Växbo lin för drygt ett år sedan. Det tog mig säkert en halv timme all som allt:

Två löpare och en badrumsmatta klara! Fint blev det på köksbordet och jag kunde sätta mig och drömma om nya projekt och dricka thé. Jag ska göra färdigt eller balansera betydligt oftare och njuta av det!

Hur gör ni för att avsluta?

Vilken helg!

Vilken helg detta har varit. Efter två dagar med att sitta still (fast andra dagen gick inte så bra, jag vara bara tvungen att städa skafferiet till exempel) så var det hur härligt som helst att få åka i väg med en god vän till Uppsala och Yll & Tyll.

Vi shoppade lite och gick sedan och åt lunch, stickade och pratade en lång härlig stund. Där och då hade tiden gärna fått stått stilla ett tag.

På kvällen hade vi besök av Signe 2 år med familj, en härlig och intensiv kväll. Jag är ändå rätt glad att mina barn är tonåringar…

I dag har vi trotsat regnet och besökt två favoritställen, Saltå kvarn och Zetas. Gott fika, umgänge med KM och sönerna, handlat ekologisk god mat och så blommar och bärbuske, så mycket bättre blir det inte.

Jo lite bättre skulle det vara om jag inte hade så ont och var orolig för framtiden där jag snart måste klara mig utan sjukskrivningen på deltid på ett eller annat sätt.

Mår bra!

Jag mår bra av att sitta under ett parasoll i vårvärmen med solen värmande och vinden smekande.

Jag mår bra av att göra färdigt saker jag påbörjat som nu en socka som saknar häl. Men det kan vara vad som helst som är ofärdigt.

Jag mår bra av att i min takt rensa maskrosor och annat ogräs i trädgården, stanna upp och titta på det vackra och då också släppa loss mina drömmar om hur jag vill att min trädgård ska vara.

(Bild från Zetas)

Jag mår bra av att vara här och nu!

Skolarbete

Så var det dags igen, dags för en massiv insats för att hålla lille V på rätt kurs i skolan. Nej det är inte skolan som står för det utan lille V och jag. Vi har varit här förr och börjar väl bli lite rutinerade på gott och ont, i vart fall tar vi det med större ro. I dag har vi ägnat oss åt att skriva läslogg och efter den vanliga inledningen med svårt att fokusera, otålighet och lite tjafs från lille V och en stigande irritation från mig så händer det magiska som gör mig alldeles varm och lycklig. Fokus infinner sig, lugnet lägger sig och jag ser min lille kille helt fokusera på det som alldeles nyss bara inte gick. Det är magiskt! Ni skulle bara se honom!

Vad jag inte förstår är varför denna magi inte går att skapa i skolan någon gång ibland? Visst jag är hans mamma och vi står varandra väldigt nära och det är raka rör som gäller på ett sätt som inte går med någon annan. Men visst måste det vara möjligt att även i en skolmiljö skapa förutsättningar för en liten kille med koncentrationssvårigheter att få lyckas? Tydlighet, lugn och ro, uppmuntran och att locka fram lusten är det som behövs.

I morgon stannar vi hemma båda för att jobba i kapp, det känns egentligen helt vansinnigt att bestämma sig för att hålla sitt barn hemma ifrån skolan för att han ska kunna göra sitt skolarbete men jag vet att det är effektivt. Det viktiga för mig är att han får känna att han lyckas.