Andra vanten ”Påse” på gång, funderade en stund på om jag skulle försöka matcha färgrandningen på den andra med den första men så blev det inte. Tycker att det blir häftigare så här, de hänger ihop men ändå inte. Muddarna ska vikas dubbla sedan om någon undrar hur det är tänkt. Vantarna blir hur gosiga som helst och snygga tycker jag själv. Undrar bara om det kommer att bli töväder lagom tills de är färdiga?
Den här dagen blev mer spännande och oväntad än jag tänkt mig. Tar man det i kronologisk ordning så började det med att jag tog fel medicin i morse, istället för mina reumatikermediciner som finns i en blå dosett tog jag min sons ADD-mediciner som finns i en dito röd. Det blev inte bra kan jag säga, milt uttryckt, abstinens av utebliven cortison och en hjärtklappning, frossa mm av sonens medicin. Prova inte det!! Fast detta förstod jag inte förrän nu på eftermiddagen när jag såg att min medicin var orörd, så jag har undrat hela dagen varför jag mått så konstigt, tänkt att det kanske berodde på träningen i går. Nu vet jag i alla fall.
Trots detta har jag ägnat dagen åt att planera vårterminen här hemma, framförallt för V:s del när det gäller skolan men även för äldste sonen. Plus att vi har gjort en förhoppningsvis bra uppdelning av hemmasysslorna mellan mig och KM med uppgifter till barnen också. Överambitiöst? Nä nödvändigt i en familj som vår, nu återstår en del finlir och förstås att se om det fungerar.
Jag känner mig rätt nöjd med denna planering och med de belöningssystem som vi gjort tillsammans! Håll tummen för att den håller!
Påsen då? Det är min vantstickning som är hur rolig som helst och som jag ska ägna resten av kvällen åt efter denna något jobbiga dag:
Det började med att (lille) V:s vantar, som farmor stickat för många år sedan gick sönder och att V ville att jag skulle sticka nya. En oemotståndlig begäran förstås och vi tittade tillsammans i den fantastiska boken Sticka mössor vantar sockor och V valde dessa:
Sidan 50, Tjockhätta, för den som undrar. Garnet är Visjögarn, en tråd vitt och en tråd blått. Snabbt och roligt.
När jag satt i godan ro och stickade på dessa så blev jag utmanad av KM som undrade hur många vantar jag kunde sticka på en vecka. Jag svarade lite surt fem (vi hade varit lite griniga innan) och så var det i gång. Just nu är jag inne på tredje paret och har två dagar kvar men eftersom jag övergett det tjocka garnet och grövre stickorna så kommer jag inte att hinna men det gör inget. Ett intresse för vantar hur de görs är ingång likaså fascinationen över att sticka olika saker med samma garn (jag har hållit mig till Visjögarn och karamellgarn från Östergötlands ullspinneri).
S 52, Tjockluva, också stickad i dubbelt garn, Ombrégarn och svart. Stickade till V:s storebror. Jag gillade att sticka den här typen av tumme.
Tredje paret är stickade i samma garn men inte dubbelt och flerfärgsstickning så nu går det inte lika fort:
S 38, påse, stickad i svart och mörk karamell. Mudden är dubbel och ska sedan vikas (skönt för en reumatiker), på själva vanten är det som prickar vilket är superkul att sticka.
Efter dessa vet jag en massa vantar till som jag vill sticka, det är kul att fokusera på en speciell typ av stickning.
Jag har svårt för lördagar, men i dag har jag njutit av morgonlugnet innan resten av familjen vaknade (vilket de precis gjort nu), läst tidningen och ätit en god frukost och sedan stickat en stund:
Vantar med fläta stickad i dubbelt garn från Östergötlands ullspinneri. Snabbt, enkelt och trevligt att sticka, kommer att bli supermysiga att ha på sig i kylan. Mönstret är från Hemslöjdens nya bok Sticka mössor, vantar och sockor!
Nu kanske jag är redo att ta mig an dagen fast bara kanske. Det lockar inte riktigt att ta i tu med att skriva inköpslista, handla mat, köpa fleecetröjor och annar till killarna, laga mat mm. Däremot spelar äldste grabben handbollsmatch i eftermiddag det lockar i alla fall och så att börja på andra vanten…
Tack för alla stödjande och uppmuntrande kommentarer till mitt förra inlägg om Förnedringskassan!! De betyder mycket med era rader. Och ja, jag har överklagat eller rättare sagt jag har begärt omprövning av beslutet vilket är första steget. Jag har också sökt stöd och får det från såväl min arbetsgivare som företagshälsovården. Hur långt det sedan räcker vet jag inte men jag vet att detta har tärt mycket på min ork och mitt humör denna vecka och att det kommer att göra det framöver också. Så mycket stickat har det inte blivit denna vecka, men lite:
De röda vantarna på bilden som min dotter fick till nya mössan (se tidigare inlägg) tog ett år att göra sista tummen på men när jag väl började tog det väl bara 30 minuter. Och när den väl var gjord och hon använt dem några dagar så kom en beställning på ett par vantar till, inte från dottern men från pojkvännen. Han valde och köpte garnet själv (med gott stöd av dottern gissar jag). God garnsmak har han för han kom hit med en härva Araucania. Den här gången tog det inte lika lång tid för mig att bli klar, två veckor totalt.
Jag har beställt en hand i hand bild med vantarna som komplement till dessa blixtbilder. Mönstret är från Yll & Tyll.
Om en vecka sitter jag, KM och killarna i en stuga i Idre, det ser jag fram emot och det ger lite ork för veckan som kommer.
I går var det treårskalas hos Maria – trevligt, trångt och tårta sammanfattar kalaset bra. Jag hade en superhärlig eftermiddag – tack Maria!
Fler och mycket bättre bilder finns hos Maria.
Efter det orkade jag ta mig igenom hela stryktvättshögen och det känns så skönt inför veckan. Orkade titta på Melodifestivalen gjorde jag däremot inte.
Lite har blivit färdigt i veckan och dessutom varit i flitig användning varje dag:
Enklaste enkla, vantar stickade i två trådar alpacka slätstickning hela vägen, det enda som krävde lite tankemöda var hålkanten när jag skulle sticka fast den. Men att stoppa händerna i dessa är så mjukt och gosigt att jag kan vänta med våren ett tag till. Passar perfekt gör de till mössan jag stickade och visade förra veckan, en halsduk i rosa har jag också så nu kan jag känna mig riktigt fin på väg till jobbet.
Jag drömmer om att ha matchande vantar, halsduk/sjal och mössa, gärna så som här, men jag har så svårt att få till det. Jag får nog köpa allt garn samtidigt och inte stå i affären och tro att det jag har hemma passar ihop eller sänka ambitionsnivån (men det vill jag inte). Ett annat bra sätt är att göra vantar som passar till det mesta:
Det är betydligt fler färgskiftningar i verkligheten än vad kameran lyckats fånga, så jag kan i princip ha mössa och halsduk i cerice, lila, olika nyanser av blått, grönt, rosa, gult och så förstås svart. Jag har faktisk en dragspelsbasker i ”mörk Karamell” (från Östergötlands ullspinneri) som jag inte passar så bra i men som passar bra till vantarna.
Garn och mönster är inköpt här, ett härligt ställe med garn förstås men också goda ostar och ekologisk, närproducerad mat. Jag tror att vantmönstret är gjort av Catarina som kanske också var den som jag köpte garnet av (?). Det melerade garnet är ett Norogarn men jag minns faktiskt inte vilken sort, det svara är ”vanligt” ullgarn. Mönstret sitter perfekt på mina händer förutom tummarna men det är helt mitt eget fel eftersom jag inte läste mönstret ordentligt. Fler vantar i detta mönster blir det, kanske med garn från mina restgarnsgodispåsar…
Trevlig helg!!
Min medverkan i OS-stickningen blev kort och fick ett lika abrupt slut som för många svenskar i Peking. I mitt fall berodde det helt på att stickning är en materialsport och att jag hade helt fel stickor ;=). Ett par hala metallstickor i kombination med mina första försök att sticka med flera färger slutade med en katastrof och tårar. Nu, lagom till handikapp-OS är jag i gång igen, denna gång med en uppsättning härliga Harmonystickor:
Och nu går det ju faktiskt att ha kvar stickningen på stickorna, inga maskor som rinner av stickorna än så länge. Så här långt har jag klarat av våffelkanten på mina Rosvantar från Gotland (Huskroken) och så smått börjat på första bladmönstret. Pilligt är det men kul.
Jag har sista tiden fått ett par utmärkelser från Ulricha och Lena, tack båda jag blir jätteglad för dem! Senast fick jag en från Ulricha i går:
Och som jag förstår det ska jag skicka den vidare till sju bloggare och det är ju jättesvårt för jag gillar många bloggar men här kommer sju: Ulricha får tillbaka förstås – att läsa om fåglar, stickning , livet mm ger mycket inspiration; Lena får också tillbaka (fast det var en annan utmärkelse jag fick av dig) – jag gillar att läsa om Alex, vin och stickning; Linda - inspirerar massor både när det gäller stickning och livet i stort både via bloggen och i verkliga livet; Maria - både bloggen och butiken är beroendeframkallande; Pia - massor av inspiration inte minst när det gäller broderi; Ilsefin - så mycket fint stickat och så många kloka ord om stickning och annat; till sist Ulrika för Stickamerasidan – via stickamera hittar jag vägen till så mycket roligt och inspirerande som jag aldrig hittat annars.
Hoppas att ni alla har en skön helg med mycket tid för stickning
Jag är kär och då menar jag inte i min man (fast honom gillar jag också förstås). Om min kärlek är besvarad vet jag inte men eftersom förmålet för mina känslor inte har några egna känslor så är nog min kärlek obesvarad. Föremålet för min förälselse ser ut så här:
Ett par vantar som jag blivit larvigt förälskad i. I går när jag stickat färdigt ena tummen och provat blev jag sittande en lång stund och bara njöt, de är mjuka, de är vackra i färgen och de sitter bra. I dag har jag haft dem på mig så fort de funnits minsta anledning att ha vantar på sig. Jag är så förtjust i dem att jag genast bestämde mig för att göra ett par till:
I rött denna gång och med dubbel mosstickning på mudden istället för enkel som på de bruna.
Fakta om vantarna: Garn Malabrigo Mönster Yll & Tyll. Stickor 5. Trevliga, snabba och enkla att sticka.
Ibland undrar jag varför det är mer populärt att sticka strumpor än vantar (för så är det väl?)? Jag är i alla fall helt såld på att sticka vantar just nu.
