Lurat mig själv

Knepen för att få mig att göra färdigt saker kan vara minst sagt oförutsägbara även för mig . Ett knep är tydligen att köpa en massa garn som present till mig själv för att jag slutat röka för då börjar jag göra färdigt det som legat i stickkorgen nästan färdigstickat ett tag.

Först ut blev ett par strumpor som legat ett par månader med allt färdigt förutom att sy ihop dem i tårna.

 

WordPress vägrar lägga bilderna åt rätt håll

Mönster: Jaywalker. Favorit i repris säkert tredje paret, roliga att sticka sitter bra.

Garn: Shoppel Wolle Admiral (tror jag) inköpt hos Karin i Granhammar, ett favorit garn, kul och bra att sticka med, håller bra efter tvätt och så snyggt då.

Andra färdiga blev det senast påbörjade men där jag slutade tvärt med en decimeter kvar. Typsikt mig.

Inte så lätt att fota sig själv men ett gott försök.

Garn; Debbie Blis Andes, 2 härvor (också från Karin i Garnhammar, från godispåsen vi fick i september förra året). Fantastiskt mjukt garn

Mönster: hittade jag här http://www.cinaskrypin.blogspot.se/. Enklast enkla men så snyggt.

Stickor: 7 alldeles för tjockt för min smak.

Nu håller jag på och gör färdigt ytterligare ett projekt men mer om det en annan dag…

Stickor: 2,5

När man är så trött

Om man är så där innerligt trött som man kan bli när man är riktigt sjuk så är ett bra sticktips tycker jag att leta reda på det färggladaste garnnystanet man har (ett tips jag fick på FB), klappa det ett tag och längta och fundera på vad man vill göra med det. Sedan är det en bra idé att leta reda på ett mönster som man vet att man tycker om att sticka, som inte är för svårt men heller inte tråkigt.

Precis så gjorde jag för ett par veckor sedan när sjukdomen tog över för ett tag. Resultatet blev ett par riktigt färgglada Jaywalker:

De bidde ett par strumpor

Jag verkar aldrig komma till skott och berätta om den fantastiska Helgen för alla sinnen som jag var på för två veckor sedan. Till skott kom jag däremot med att sticka klart strumporna till yngste sonen som jag påbörjade då.

Eftersom sonen tog på sig dem direkt så har de fått godkänt vilket är kul. Garnet är Shoppelwolles minns inte exakt namnet men det är fantastiskt bra. Så bra så jag börjat på ett par till denna gång till svärsonen.

Vårgröna solskenssockor

Det här med att sticka sockor har varit helt ointressant under en lång lång tid för mig, inget har lockat. Men så såg jag Ulrikas fina solskenssockar och så fanns lusten där igen. Något solskensfärgat garn finns inte i min garnsamling men väl ett fint vårigt grönt garn (lite konstigt för jag brukar inte ha grönt vare sig i min garnsamling eller garderob).

Mönstret är mycket trevligt och snyggt. Garnet är från Stäkets hantverk och design och väldigt trevligt att sticka med. En riktigt glad vårstickning med andra ord.

När jag nu äntligen kom igång med sockstickandet igen kunde jag givetvis inte låta bli och klicka hem lite fler sockgarnet, inte för att jag på något sätt är utan hemma men för att två av familjens medlemmar snabbt meddelade att de behövde nya sockor.

Sedan slank det med ett nystan till mig också . Eftersom sockstickning är perfekt pendeltågs- och bilstickning så räknar jag med många trevliga stickstunder på ställen som annars är utråkiga.

Plissé

Även jag var på Syfestivalen i helgen. Inte mycket blev köpt men jag kom hem med mycket inspiration och glädje av att ha  träffat många stickvänner bland annat Snigelmamman, Eva i Halmstad, Mette och Kinne. Inspirerad blev jag bland annat av Huskroken, som alltid blir jag lycklig av de vackra garnerna med härliga namn. Denna gång hittade jag ett sockgarn som jag föll för och gjorde äntligen allvar av att sticka Kickis sockor med resår i plisséstickning, något som jag tänkt länge.

Det känns som en lite annorlunda stickning, fascinerande när det veckar sig.

Egentligen var jag mest på jakt efter tyger denna gång men där var det dålig jaktlycka, mest barntyger tyckte jag och det passar ju inte riktigt mig . Jag får leta på annat håll.

Sjunde dagen

I dag är det sjunde arbetsdagen av min nuvarande sjukskrivning. Sitter i min fåtölj, stickar och lyssnar på klassisk julmusik på SR.

Ytterligare ett par julklappssockar och Marlena Ernman som sällskap. En kopp gott julthé och en hembakad hallongrotta därtill.

Nystart

Jag skrev redan 12 augusti om mina julklappstankar, med en bakgrund som jag verkligen gillar. Det blev två strumpor klara hyfsat snabbt men sedan har det inte blivit så mycket mer. Jag köpte Big Fabel för att sticka till den mest storfotade släktingen och det är nog smart när man ska sticka i storlek 46 men inte så värst roligt. Jag påbörjade en socka till en av kusinerna men misslyckades helt med hälen och la undan stickningen. Allihopa har mest legat och skaft som en dåligt samvete och så kan man ju inte ha det när man ska sticka, stickning ska vara kul.

Men så i går frågade KM hur det går och jag berättade, han sa några kloka ord som att det ska vara på mitt sätt och enkelt och inte till alla samma år. Dessa ord låg och värkte under natten och i dag när jag är hemma i lugn och ro med mina onda leder så insåg jag att det som framförallt var mitt sätt just denna gång var att sticka med garner jag har hemma och i de mönster som jag gillar (det sista kan ju verka självklart). Så i dag tog jag fram restgarnslådan och några enfärgade strumpgarner och jag ser nu framför mig 4-5 par strumpor och en massa stickglädje.

Så nu blir det julklappsstickning på mitt sätt så nu ökar chansen att det blir något mjukt hemstickat i paketen här på julafton.

Bildbevis och julklappar

Nu så kommer den utlovade bilden på mitt färdiga UFO för vecka 39:

Ett par Jaywalker stickade i Gepard Strong art köpt på Garnkorgen. Jaywalker är ett härligt mönster tycker jag.

Dessa blir de andra färdiga julklapparna (i ett tidigare inlägg skrev jag om sticka vantar och strumpor som en speciell jultradition i släkten på min mans sida).

Ett par alldeles vanliga strumpor stickade i ett Opalgarn tror jag med bambu i.

Jag har faktiskt börjat på nästa par julklappsstrumpor…

Julklappar

Visst är augusti en bra tid att fundera på julklappar? I alla fall om man stickar. Jag brukar vanligtvis börja fundera på det någon gång i november och då blir det inte mycket stickat som tomten har med sig. I år fick jag en fråga uppmaning av KM om att sticka julklappar. Uppmaningen har en bakgrund. Min svärmor försåg oss alla med strumpor och vantar till jul oavsett om man ville eller inte (fast det ville vi), i generationen före henne så var det hennes svärmor som gjorde det samma. Det finns strumpor här hemma från båda två. Så nu har KM räknat ut är det min tur att förse ”släkten” med strumpor och vantar. Jag gillar tanken men har som sagt hittills inte kommit i gång men i år så:

Två par strumpor på gång. De till vänster är ett riktigt UFO som värmt stickkorgen länge, utan begriplig anledning, nu återstår bara att sy ihop tån och så ett par alldeles vanliga strumpor.

Tittut!

Tittar försiktigt in och säger – Hej! Är lite rädd att min blogg och mina läsare gett upp tron på min skrivförmåga, vilket i så fall är begripligt med tanke på hur tyst det varit här. Lika tyst har jag varit i kommentarerna hos er andra bloggare. Tja men nu är jag här igen men ambitionen att skriva med någorlunda regelbundenhet igen, ungefär som jag brukar. Vill man ”se” mig oftare är Facebook ett hett tips.

Jag börjar min återkomst med ett färgstarkt färdigt projekt:

Ett par Kristina till denna gång i Wollmeisegarn i påskgult. Färgen är svår att återge men den är väldigt väldigt intensivt gul, lite lite melerad och inte en färg jag skulle använda normalt sett, men det är ju Wollmeise… Mönstret Kristina som Ulricha gjort tycker jag är suveränt, sockan sitter som gjuten på foten.

Med tanke på att det regnar i dag och att det kommer bli höst om ett tag, oavsett om jag vill eller inte, så ska jag nog göra allvar av mina planer om att köpa mig ett par låga gummistövlar i glada färger.