Egentligen vill jag bara ge upp nu, det gör ont, ont och mera ont i fötterna och händerna mest. Det är väldigt så många leder jag har som inflammationerna kan krypa in i. Värst, i den mån det går att skilja ut något, är att jag inte kan koncentrera mig, inte tänka en vettig tanke från början till slut antingen har jag för ont eller så är jag lite lullig av smärtstillande mediciner. Beslut som annars inte kräver något speciellt tar nu evigheter för jag tappar tråden. Ledsen, arg och uppgiven är jag också säkert rätt så bitter med mellan varven.
Bäst just nu är att sitta i mitt nya soffhörn med fötterna upplagda:
Soffan Karlstad från Ikea ifall någon undrar. Här sitter jag ofta och då ofta stickandes, just nu fascineras jag av detaljerna i den kofta jag stickar:
Bilderna är inte de bästa men det är detaljerna. Den vackra hålkanten längst ned och rullkanten längs knäppningen, så enkelt men så snyggt. Synd bara att det är lite enformigt att sticka, supertunnt garn, stickor 3, 377 maskor (jo Eva du hade rätt jag stickar fram- och bakstyckena samtidigt) per varv och många aviga maskor. Men när jag någon gång är färdig då är jag ägare till en väldigt vacker kofta (fast inte på den bilden). Dessutom har den ett vackert namn, Ofelia.
