Det var inte meningen

Jag hade planerat för en resa till Uppsala och Yll & Tyll i fredags eftersom jag för tillfället inte jobbar på fredag och kände mig i stort behov av att göra något extra mysigt alldeles för mig själv. Men så på torsdagen efter jobbet men innan en annan aktivitet så hade jag lite tid över och fick för mig att jag bara skulle titta inne på Anntorps väv. Jag borde ju veta bättre för jag har hittills aldrig bara kunnat titta i den affären, till mitt försvar kan jag väl möjligen säga att jag sällan är där med tanke på hur nära jobbet Anntorps väv ligger. Hur som helst så kom jag ut därifrån med garn och mönster till en kofta och på fredagen hade jag inget behov av någon restur, bara en massa lugn till att sticka.

Bilderna gör absolut inte garnerna rättvisa men den vänstra är ändå närmast. Igen så har jag fallit pladask för garner från Östergötlands ullspinneri men för första gången mönster från Anntorp (definitivt inte sista). Det hela ska bli en ”Ulljacka i två färger stickad på längden!. Just att sticka på längden var oväntat roligt om än lite förvirrande för hjärnan. Eftersom den är i verkliga vinterfärger så försöker jag sticka så mycket jag hinner för att få den färdig innan våren kommer. Får se hur det går med det. Uppsala blir det en annan dag!

Favoritställen

Det finns ställen nära där jag bor som jag gärna återvänder till om och om igen, många har förstås med garn att göra på ett eller annat sätt men inte alla. I dag har jag besökt två av mina absoluta favoriter. Först ut var Eva i Stäket som firade nyöppning av sin lagerbutik i Järfälla. Klappa och köpa garn här har alltid varit en favoritsyssla och så även i dag när butiken blivit lite större och det fanns mycket fint garn lockande upplagt. Kul var det också att få kika in bakom och se Evas färgningsställe, det hängde väldigt fina blå garner på tork där – måste kanske åka tillbaka igen snart . Jag tog tyvärr inget kort men mina skatter hem finns på bild däremot:

Färgmässigt ungefär de färger som jag alltid faller för hos Eva, blått och rosa i någon nyans. Att det kom med av Evas Merinosilke förvånar inte heller men att jag fick med tre härvor alpacka förvånade mig lite, jag är normalt sett inte så förtjust i alpacka. Jag passade också på att anmäla mig till en kurs i ”Olika uppläggningar och avslutningar i stickning”, den ser jag fram emot.

Efter detta begav vi oss vidare till storfavoriten Slottsträdgården Ulriksdal för lunchfika, blomtittande och promenerande. Det är något speciellt med detta ställe, jag blir nästan alltid lugn och glad när jag kommer dit även om jag varit på dåligt humör innan. Så även i dag. Laxsmörgås med ägg och pepparrotsgegga samt vit chokladmousee med hallon och passionsfrukt smakade mycket gott.

Efter det en härlig promenad runt slottet och vid vattnet.

Vore det inte härligt att försöka ha ett stickcafé här någon gång? Någon som är sugen på att hänga på?

Blommor

Som barn älskade jag att plocka blommor,

Det gör jag fortfarande men jag hade glömt bort det i sisådär 30 år. Nu minns jag och plockar igen och blir så glad.

Titta på vackra blommor gillar jag mer nu som vuxen än vad jag gjorde när jag var barn

Plockar du blommor?

Min Haruni!

Min Haruni!

Mönster: Haruni (ravelrylänk)

Garn: Wollmeise Campari Orange 100 % superwash

Stickor: Knitpro st 4

Denna sjal var underbar att sticka! Mönstret är fantastiskt, garnet är ännu mer fantastiskt och tillsammans blir det bäst!

Men ännu mer fantastiskt är den inre resa som jag gjorde under den period som jag stickade på denna sjal. Varje gång som jag tar fram och använder sjalen så kommer jag att bli påmind om denna inre resa så den kommer alltid att vara speciell. I dag ser jag, tänker jag och förhåller mig väldigt annorlunda till väldigt viktiga saker i mitt liv jämfört med tidigare. och det kommer denna sjal alltid att påminna mig om. Den kommer att bli flitigt använd!

Göra färdigt, avsluta och fullborda…

… är alla synonymer till varandra och andra synonymer är kröna, ända, avrunda och balansera. Det sista har jag inte tänkt på som synonym till att göra färdigt men i det fångar jag essensen i det jag är ute efter med dagen inlägg.

Jag har, som säker många andra (stickerskor) svårt att göra färdigt såväl när det gäller stickandet som annat både hemma och på jobbet. Det där lilla sista som krävs blir ofta ogjort.

Varför? Tja det finns säkert många skäl olika och lika för oss alla. En anledning för mig bland många är en rädsla för det färdiga resultatet – det som inte är färdigt kan inte bedömas. Oavsett anledning så inser jag numera hur energikrävande det kan vara att inte göra färdigt, inte alltid men ofta (vissa saker behöver aldrig bli färdiga heller). Så jag tar numera i lagom takt och tag i och avslutar olika projekt. Och bra mår jag varje gång och hitintills så har ingen kommit och kritiserat det jag gjort :0 (vilket jag väl i och för sig visste).

I går tog jag tag och fållade lite saker som jag köpte på Växbo lin för drygt ett år sedan. Det tog mig säkert en halv timme all som allt:

Två löpare och en badrumsmatta klara! Fint blev det på köksbordet och jag kunde sätta mig och drömma om nya projekt och dricka thé. Jag ska göra färdigt eller balansera betydligt oftare och njuta av det!

Hur gör ni för att avsluta?

Mår bra!

Jag mår bra av att sitta under ett parasoll i vårvärmen med solen värmande och vinden smekande.

Jag mår bra av att göra färdigt saker jag påbörjat som nu en socka som saknar häl. Men det kan vara vad som helst som är ofärdigt.

Jag mår bra av att i min takt rensa maskrosor och annat ogräs i trädgården, stanna upp och titta på det vackra och då också släppa loss mina drömmar om hur jag vill att min trädgård ska vara.

(Bild från Zetas)

Jag mår bra av att vara här och nu!

Offpist

Jag varken kan eller vill åka utför så därför hittar jag på annat kul (vilket ibland inte är helt lätt i ärlighetens namn). I förrgår åkte jag och KM till ett helt magiskt vackert ställe:

Ett vattenfall som låg ett par kilometer från den grusväg vi av en slump svängde in på. Vägen fram till vattenfallet var magiskt vacker, större delen av vägen följde vi en bäck som sprudlade och porlande av nysmält vatten. Kringelkrogig vstig med många hala små backar tog oss fram till vattenfallet.

Efter detta hade vi turen att hitta ett helt fantastiskt ekologiskt fik i Klövsjö!

Dagar som denna sparar jag i minnet!

Min tavla

I veckan hittade jag denna tavla och den var bara min. Texten kan kan säkert läsas på massor med olika sätt men för mig är den och ska framöver vara en påminnelse om att det är jag och bara jag som bestämmer vad min lycka ska bestå i/av.

Det kan kanske tyckas konstigt att tänka så men är man som jag kroniskt sjuk och alltid har ont så utsätts man ständigt och jämt för andras tyckande. Inte ni som är här och läser och skriver och inte heller de av er som jag träffar i riktiga livet. Tvärtom! Men läkare, chefer, coacher och andra, ofta i sin yrkesutövning, tycker sig ha rätt och också en plikt att tala om vad som ska göra mig lycklig, hur jag ska hantera min smärta osv. Denna vecka har det varit väldigt mycket av den varan och jag är både arg och ledsen på grund av det.

Detta blev ett riktigt långfredagsinlägg – jag återkommer i morgon med mer påskglädje.

Lycka!!

Att kliva ut i trädgården, efter en dryg veckas bortavaro, och hitta detta gör mig bara så lycklig! Jag älskar bär, att äta dem, plocka dem, göra sylt, saft eller baka. Då känner jag mig rik och lycklig.

Hallonbusken har gjort en resa för att komma hit till min trädgård och därför så gör det mig extra glad att det finns hallon på den. Förra sommaren stod den i mina svärföräldrars trädgård tillsammans med en massa andra plantor ( i deras trädgård fanns massor med bärbuskar och i skogarna runt omkring ännu mer bär och svamp) och att plocka hallon där var som att vara i hallonriket. Nu finns inte mina svärföräldrar längre och när deras gård såldes så grävde KM upp en hallonplanta och en svartvinbärsbuske som nu finns hos oss. Och nu finns det som sagt hallon på den och de smakar extra extra gott och jag kan i minnet höra svärfars prat om bärplockning; om hur jobbigt det är att plocka samtidigt som han absolut inte lät det förfaras (utom sista sommaren då han var för dålig); om hur man bäst plockar så att det går snabbt; hur man bäst rensar; hur man bäst… Jag saknar det i år! Men hallonen lever vidare hos oss och jag hoppas att de förökar sig.

Svartvinbärsbusken  (inte den från svärföräldrarna utan min egen) och jag har också en historia ihop tillsammans med bladlöss och myror (jag hatar er!!). Det var den första bärbuske jag köpte till trädgården efter att vi kämpat med att hitta trädgården för allt ogräs som fanns när vi flyttade in. Och jag har vårdat och vårdat och busken har ”tjurat” och bara gett ifrån sig några få deciliter bär. Men nu, nu finns det säkert en två liter och jag är lycklig.

För att fortsätta mitt lyckorus ska jag gå i väg en promenad nu och se om det finns några skogshallon på mitt skogshallonställe…

Om ni undrar vad jag gjort under de dagar det varit tyst på bloggen så återkommer jag till det snart…