Tredje gången gillt

Nu ni,  nu sitter flätorna som de ska och jag är nöjd och glad med det. Kul har jag också, näst intill besatt skulle jag påstå. Länge sedan en stickning lockade och fascinerade så mycket som denna. Härligt!

 

Tidigare har jag ”bara” stickat enkla flätor och inte de som slingrar sig runt varandra som den på högra bilden. Länge har jag velat göra det men orken har mest räckt till slät- och rätstickning på sistone. Men nu. finns lusten och orken att göra lite nytt. Bäst att passa på

Så småningom ska detta bli en Evalie, garnet är Visjö garn (förstås).

Stilla morgon

Tidig  långfredagsmorgon, bara jag och katten vakna. Jag njuter av lugn och ro.

Hoppas på en riktigt lång långfredag.

Fin helg!

En fin helg är till ända snart, något att tänka på och minnas tillbaka under veckan som kommer…

Goda vännerna Linda, Gunilla och Karin hemma hos mig, vi åt gott, fikade och stickade förstås, en fin lördagseftermiddag.

Om det inte är vår ute kan man ordna vår inne

Söndagspromenad med KM vid Mälaren.

Enkel men lyxig stickning.

Borta

Borta från bloggen har jag varit bra länge nu. Borta är jag också rent bokstavligt just nu. Borta som i ledig, som på ett annat ställe än hemma, som kontrast till alla stressiga dagar som kommit på rad denna höst. Men i mitt borta känner jag mig hemma.

Gotlandströjan igen

Ni får ursäkta om jag är odrägligt tjatig och överdrivet nöjd men här kommer en bild till på min Gotlandströja. Den är nu levererad till Klara och enligt uppgift är hon glad och nöjd med den och sa att ”den är som Gotland”. Jag hoppas den kommer att värma svala mornar och kvällar i sommar.

Till Klara – jag stickar gärna till dig igen! Det har varit hur kul som helst!

Så himla glad är jag

Jag har varit så glad hela dagen, bara sådär. Ännu gladare blev jag när jag hämtade ut mitt paket i Stickameras Garn och Thébyte. Att jag kunde ha en sån himla tur trodde jag bara inte. Men jag fick det finaste paketet man kan få. Det andas omtanke lång väg. Så tack snälla Kati för allt fint!!

Allt fint paketerat i en härlig röd låda, goda théer, bland annat mitt favoritthé, kalkstensdrömmar, fantastiska garner i färger som jag gillar.  De tjockare ska bli ett par vantar är det tänkt, möster finns med. Så nu ska jag faktiskt få till det här med flerfärgsstickning så det så.

Tack än en gång Kati!

Dra åt Hälsingland

Tack alla som kommenterat mitt förra inlägg, det värmer och stärker ska ni veta!

I torsdags tog jag och KM en paus från vardagen och åkte norrut till Hälsingland och Växbo, ett av våra smultronställen. Vi har många gånger paserat där på vägen norrut till Jämtland och ungefär lika många gånger tänkt att vi skulle bo där några nätter för att njuta mer av allt det vackra. Nu blev det äntligen av. Det blev ett par fantastiska dagar där vi fick tid för varandra på alla möjliga sätt. Inte alltid helt lätt men bra i slutändan. Vi hade missat att kolla öppettiderna för krogen, bageriet osv i Växbo vilket var en miss eftersom det öppnar först nästa helg men det gjorde å andra sidan att vi på vägen hem besökte Wij trädgårdar vilket vi nog inte gjort annars. Åk dit säger jag bara det är så vackert, mysigt och helt underbart för en trädgårdsnörd som jag.

Nu har jag lite mer energi och lugn i kroppen!

Utsikt från huset vi hyrde.

Besök på Växbo lin, där var vi länge…

En av många stick- och fikastunder.

Wij trädgårdar

Rosenträdgården

KM busar efter att ha köpt Jädrans öl (har en massa bilder där det oväntat finns ölflaskor med, besparar er dem).

Jag kan läsa!

Jag kan läsa! Eller jag kanske ska skriva att jag kan läsa igen för dem av er som vet ungefär hur gammal jag är kan ju lätt räkna ut att det är ungefär 40 år sedan jag lärde mig läsa i 6-7 års åldern. Men allt sedan PTSD blev en del av min vardag så har min förmåga att läsa varit väldigt begränsad, till en början bara rubriker i tidningen, sedan korta notiser och lättläst text i inredningstidningar och likande. Sedan har det sakta sakta gått framåt, det har sedan jag började jobba igen gått hyfsat att läsa facktext på jobbet som tur är men lusten och förmågan att läsa skönlitteratur har varit obefintlig länge länge. Jag har försökt när det kommit ut någon bok jag vet att jag vanligtvis skulle gilla och läst den men det har varit en kamp.

Men nu så har det vänt och jag är så glad för det! Numera är det ett nöje att gå förbi Pocketshop på vägen hem och se på alla godingar som ligger där och väntar på att jag ska läsa dem. Det känns lite som jag är i bokslukaråldern igen och jag kan längta till pendeltåget och de 20 minuters läsning som jag har framför mig då på vägen till och från jobbet.

Jag njuter mer av att läsa än tidigare och har inte riktigt lika bråttom heller när jag läser, så nu kanske det också är läge att testa ljudböcker till stickandet…

Stilla långfredag

För många år sedan firade vi påsk med mina svärföräldrar, alla ”barn” med respektive. Solen sken, snön låg rätt djup och vi ”ungdomar” fick för oss att spela fotboll i snön. Mycket skrik och skratt blev det – något som gjorde min svärfar skogstokig, för även om han inte var religiös så satt det djupt rotat i honom att på långfredagen höll man sig i stillhet. Framförallt störde man inte sina grannar med en massa skratt och skrik.

Jag tror att han skulle varit väldigt tillfreds med vår långfredag i år, möjligtvis med undantag för att vi slösar med veden, å andra sidan glad att vi valt att fira påsk i soldattorpet i Småland som han tyckte så mycket om.

Det var inte meningen

Jag hade planerat för en resa till Uppsala och Yll & Tyll i fredags eftersom jag för tillfället inte jobbar på fredag och kände mig i stort behov av att göra något extra mysigt alldeles för mig själv. Men så på torsdagen efter jobbet men innan en annan aktivitet så hade jag lite tid över och fick för mig att jag bara skulle titta inne på Anntorps väv. Jag borde ju veta bättre för jag har hittills aldrig bara kunnat titta i den affären, till mitt försvar kan jag väl möjligen säga att jag sällan är där med tanke på hur nära jobbet Anntorps väv ligger. Hur som helst så kom jag ut därifrån med garn och mönster till en kofta och på fredagen hade jag inget behov av någon restur, bara en massa lugn till att sticka.

Bilderna gör absolut inte garnerna rättvisa men den vänstra är ändå närmast. Igen så har jag fallit pladask för garner från Östergötlands ullspinneri men för första gången mönster från Anntorp (definitivt inte sista). Det hela ska bli en ”Ulljacka i två färger stickad på längden!. Just att sticka på längden var oväntat roligt om än lite förvirrande för hjärnan. Eftersom den är i verkliga vinterfärger så försöker jag sticka så mycket jag hinner för att få den färdig innan våren kommer. Får se hur det går med det. Uppsala blir det en annan dag!