Så här set det allt som oftast ut i vårt vardagsrum:
Cyklar och garn i en salig härlig röra. Den bakre cykeln är en trainer (man ställer cykeln på den och så kan man cykla inomhus) och den kör vi på båda två, fast inte samtidigt. Jag svär, muttrar och saknar löpningen men är envis trots att reumatismen djävlas. KM är cykelnörd så han njuter.
Just nu är jag nyduschad efter 30 minuters träning, väntar på att KM ska bli färdig så vi kan fika.
I torsdags tog jag en cykeltur till Jakobsberg och Eva, inspirerad av Marias cykeltur till Ninas stickcafé. Det är ju klart roligare att cykla om man på vägen har något trevligt att göra som att klämma garn eller fika eller köpa en blomma. I alla fall om man som jag inte kan motionera på samma sätt som förr (springa en mil eller så). I tanken på vägen dit fanns inköp av lite stickor som jag tyckte mig behöva, det blev lite mer:
En förälskelse uppstod i lite rosa garner tänkt till muddar och sockar såsom det anstår en kulturtant ;=)
I dag ska jag försöka ta mig en cykeltur till en blomsteraffär och i morgon är det dags för Riddarmaskornas stickcafé igen och dit är det också alldeles lagom att cykla. Fint väder ska det bli också.
En arbetsdag kvar på första arbetsveckan efter semester! Tur är väl det för jag är så trött så trött. Det kan bero på att vi denna vecka har haft lika mycket att göra på jobbet som en ”vanlig” vecka när vi är fullbemannande och nu har vi varit två. Det kan också bero på att jag vurpade rätt ordentligt med cykeln på vägen hem från stickcaféet på Hurtigs i tisdags, är rätt blåslagen på sina ställen. Men så går det när cykel- och gångvägar byggs korkat och folk går på cykelvägen för att det är en liten omväg till gångbanan så att en stackars cyklist inte har någonstans att ta vägen om hon inte vill bli påkörd av en bilist.
Som tur är kan man sticka sig igenom det mesta, eller som min KM skrev i ett mejl till mig när jag ondgjorde mig över något dumt på jobbet ”-Tänk mindre och sticka mer”! Så det försöker jag göra i alla fall ibland. Ytterligare ett garninköp gör stickandet extra trevligt just nu:
(oj nu blev det en stor bild igen).
Jag och Linda var på Nysta i tisdags innan stickcaféet och jag blev alldeles blixtförälskad i ett nytt garn med det kanske något fåniga namnet ”Heavens Hand Wool Classic” från Cornelia Hamilton. Det fanns i många härliga färger alla lite lätt melerade och jag fastnade för den beiga (snail) varianten denna gång. Det ska omvandlas till en kofta med resår i midjan från Ninas bok. En stickning där jag inte behöver tänka så mycket.
I morgon är det fredag!!
Jag var ute och cyklade tillsammans med KM i går hela dagen. Vi cyklade till Sigtuna och hem igen. Jag är alltsedan jag kom hem lite odrägligt mallig, rundan vi cyklade var nämligen 9 mil, 6 kilometer och 310 meter lång.
Ja jag vet att det finns många som har det som vanligt träningspass i cykelsvängen och har man som jag en KM som tittar på Tour de France och som själv glatt cyklar 30 mil runt Vättern så är mina dryga nio mil inte så mycket att komma med men jag har aldrig cyklat så långt förrut. Och jag hade kul och det kändes bra nästan hela tiden, det var en backe strax innan Sigtuna som fick mig att kliva av cykeln och en kort stund tänka jag skiter i det här fast det har man ju som vuxen inte mycket för att göra mitt ute i ingenstans.
Speciellt nöjd är jag tt jag tagit mig ifrån att det är så olidligt synd om mig som inte kan springa längre (vilket var min favoritmotionsform fram till i maj men där kroppen nu säger definitivt nej) så att det är lika bra att jag slutar motionera och lägger mig på soffan och äter geléhallon till att inse att cykling är inte bara ett sätt att transportera sig utan även en kul motionsform.
Har man som jag dessutom en KM med sig som förser mig med mat och dryck och som cyklar framför när det är motvind eller när man är trött (och som dessutom har en snygg rumpa)så blir cyklingen inte bara motion utan även något som gör gott för relationen.
