En dag för någon veckan sedan var det alldeles förskräckligt synd om mig – tyckte jag i alla fall. Så synd om mig så att när jag gick in i en garnaffär för att köpa ett par stickor så var ett kit från Hanne Falkenberg tvunget att få följa med hem och trösta. Ett mycket lyxigt sätt att tycka synd om sig jag vet.
När jag började läsa beskrivningen blev jag först helt förskräckt men nu när jag kommit igång för andra gången (man måste läsa rätt också) så känns det som en väldigt spännande stickning och jag är väldigt nyfiken på hur vägen kommer att vara fram till färdig tunika.
Like this:
One blogger likes this post.
Superfin modell. Lycka till
Kram!
Trevlig tröst ser det ut som.
Så vacker din blogg har blivit! Hoppas du blev tröstad och att det inte är lika synd om dig längre! Spännande och stilig tunika. Lycka till!
Ett mycket bra sätt att hantera såna känslor. Härlig stickning väntar.
Så snygg den kommer att bli!