Så har jag ihärdigt hållit mig till arbetslinjen i fyra veckor. Första veckan med fem arbetsdagar denna vecka och som krydda på det startade jag veckan med en dunderkur med penicillin. Kan sammanfatta det hela med ett fy fan oj så jobbigt det är. Lederna uppskattar inte alls att livet inte längre kan anpassas till vad de behöver, om de är stela på morgonen spelar ingen roll, om de svullnar och gör ont på eftermiddagen spelar inte heller någon roll. Och ändå har jag det privilegierat, jag kan anpassa både när jag kommer och går och när och vad jag gör på jobbet i ganska stor utsträckning själv. Kvällarna har varit ett enda långt TV-tittande i väntan på sängdags efter att det allra nödvändigaste är gjort, inte mycket stickat och inget bloggat. Jag hoppas att nästa vecka blir bättre utan en massa antibiotika.
Desto trevligare var det i dag med årets första stickcafé:
Bilderna som kanske inte är de bästa talar egentligen för sig själva men på andra bilden är Jennies fina kjol, den tredje är Evas söta tossor och sista bilden är Eva som stickar så fort att kameran inte hinner med. En ny deltagare, Lotta, kom och det är alltid kul när vi får nya besökare. Om två veckor är det dags igen, jag längtar.
