Tradition

Mycket kretsar ju kring traditioner så här års och jag funderar en hel del på vad jag vill ska vara mina. Min dotter frågade mig i dag när vi pratade om julen – Men vad vill du? Klok fråga som inte tyvärr inte fick ett speciellt klokt svar men jag tränar.

Om man kan säga att något man gjort två gånger är en tradition så vill jag gärna ha en mellandagsfika med Linda och Kicki som tradition och gärna lokaliserad på Ulriksddal. Vi träffades där förra året och så också i dag. Trevligt på alla sätt och vis:

Kicki fastnade inte på bild denna gång tyvärr.

Tack Kicki och Linda för en härlig eftermiddag!

Rött

Så var julhelgen över för i år och det tycker jag känns skönt faktiskt. Årets jul var för min del en rätt besvärlig, det har det senaste åren varit svårt att få ihop en jul i vår släkt som alla mått gott av. Efter denna jul inser jag äntligen att jag måste prioritera det som är viktig för mig och mina allra närmaste även om det innebär en del svåra beslut. Vet inte om man ”får” ge uttryck för att jul kan vara något annat än” bullerbylyckligt” men för mig var insikten ovan viktig och har någon läsare varit med om något liknande får ni gärna skriva ett par rader om hur ni gjort.

På julafton hade jag på mig min julsjal som jag påbörjade förra julen:

Info om sjalen finns i ett tidigare inlägg. Jag är supernöjd och vet i alla fall att hur jag än firar jul framöver så tycker jag att fina julkläder är viktiga för julkänslan. Som barn fick jag alltid en klänning på julaftonsmorgon och det hänger nog kvar.

Tomten kom ju som sagt med stickiga julklappar som jag själv valt, än så länge har bara en av dem fastnat på bild:

En sjal i rött ;=) undrar vad ”tomten” tänkte på? Garn och mönster är inköpt på Yll & Tyll, garnet är Färkrafts Husets röda och mönstret Yll & Tylls. Trevlig stickning så här långt.

Bilder på resten av julklappen kommer likaså min vinst i Stickameras luciatävling.

Tomten fick hjälp

Jag och KM har sedan förra julen provat lite andra sätt att köpa julklappar till varandra. Det beror på att vi tidigare lyckats mindre bra med att köpa till varandra, KM har ofta köpt allt som stått på min önskelista vilket säkert kan låta gulligt men det blir lite väl dyrt (och skapade därför oro) och jag som ofta har fått handla utan önskelista har oftast hittat på helt fel saker. Förra året köpte vi våra egna julklappar var och en för sig för en bestämd summa vilket faktiskt var svårare än jag trodde men också trevligare än jag trodde på julafton. I år så var vi tillsammans och köpte till varandra.

Eftersom en av oss gillar garn och en annan cykling (gissa vem som gillar vad) så bestämde vi oss för att åka till Uppsala. Nu ska jag inte föregå tomtens leverans men vi hade en kanondag där vi inte bara köpte julklappar till varandra utan också barnen och allt bara rullade på. Trevliga personal i affärerna (utom på Cubus så där gick vi därifrån), det vi hade bestämt fanns och vi hittade dessutom lite fint julhantverk.

Lundeq (Akademibokhandeln) gjorde oss dock gruvligt besvikna (precis som alla andra Akademibokhandlar). Det finns ju inga böcker kvar!! Bara en massa annat  jox. Förr när vi pluggade i Uppsala och även senare har jag älskat att gå runt bland alla böcker och läsa på baksidorna och då även köpa böcker. Några böcker köpte vi inte där och kommer inte att göra framöver heller. DN hade en intressant artikel om detta igår – jag har sagt det förut men nu får det bli så – jag handlar bara böcker hos fristående bokhandlar.

På Yll & Tyll fanns det som alltid väldigt mycket för tomten att välja på och jag vet att min julafton kommer att innebära början på flera härliga stickäventyr – jag längtar. Och något måste jag ju göra nu när KM har nästan allt han behöver för att kunna cykla även på vintern.

Vi började dagen med en stärkande fika, det var kanske därför allt gick så bra.

Sticka?

Vet inte riktigt vad som hänt, men det stickas inte så mycket här hos Saltflingan numera. Bloggas görs det inte alls som ni märkt. Jag har aldrig varit med om något liknande sedan jag började sticka för ett gäng med år sedan. Fram tills för cirka en månad sedan så var stickningen det jag längtade efter på vägen hem från jobbet, när jag städat, när jag varit i väg och tittat på sonens handbollsspelande eller när livet var stressigt, tungt eller tråkigt (eller roligt för den delen). Kort sagt så längtade jag efter att sticka i princip jämt. Kanske inte riktigt sunt det heller? Nu känner jag det inte som något större problem utan jag är mest fundersam samtidigt som det förstås är ett riktigt i-landsproblem. Det är i alla fall inte så att jag är deppig, sjuk eller någon annan mindre trevlig orsak. Möjligen har livet kommit emellan, ett mer socialt liv, ett liv som behöver en mer aktiv Saltflinga än den som stickar. Kanske så eller kanske inte. Det jag saknar mest är egentligen kontakten med er andra stickare såväl via bloggen som IRL. Jag är övertygad om att lusten kommer tillbaka kanske inte som förr men ändå.

Vore kul att höra från er som läser om något liknande hänt er och vad som hände sedan!

Lite stickat blir det trots allt. I går blockade jag förra årets julsjal (som inte blev färdig då):

Det som var kvar var att maska med en virkad avmaskning samt att virka längs med överkanten. Mönstret kommer härifrån och är fantastiskt i sin enkelhet, garnet är Hedängens inköpt hos Maria för länge sedan. Så nu har jag något fint att ha på mig till jul och ett ofärdigt projekt mindre i stickkorgen.

Vår!

Jag längtar efter vår och sommar! Jag vill ha ljus, värme, sol och blommor omkring mig. I väntan på det stickar jag i våriga färger:

Sunday swing från Knitty, Lornas lace från Garnkorgen och Knit picks stickor ger inte bara vårkänslor utan lyxfeeling och jag njuter för första gången på länge av att sticka.

Ser ni Lejongapet på bilden? Den bara stod där när jag gick i trädgården och skulle fota i dag den 3/12!! Inte undra på att jag får vårdrömmar. Höstastern såg ut såhär:

Lite mer väntat kanske. Lite fint är det just nu med rimfrosten på marken men om jag fick välja valde jag vår direkt (och ja jag kan strunta i julen då).