Vi har varit uppe i Rättvik och tagit farväl av Svärfar (pappa, farfar och morfar). En speciell svärfar hade jag och jag saknar både honom och svärmor (som gick bort för ett drygt år sedan). Svärfar hade två favorituttryck som nog väl speglade honom som person; Lev väl var det ena och visar för mig hans stora omsorg om alla runt omkring honom, det andra var Det är inte så nådigt  som han ofta sa varpå mitt dotter alltid svarade Det är visst nådigt. En oro och omsorg låg bakom det uttrycket tror jag.  Men nu hoppas jag att vi ”slipper” fler begravningar på länge länge, jag och KM har förlorat tre av våra föräldrar på tre år och det är faktiskt bara för mycket.

På vandrahemmet där vi bodde kryllade det av ”vävtanter” som lille V snabbt döpte alla kvinnor som var på Vävmässan i Leksand. Det verkar ha varit ett trevligt evenemang som jag gärna hade gått på istället. En liten tur på Sätergläntan hann jag med, lika mysigt som alltid men jag köpte ingenting. Däremot har jag köpt en helt fantastisk väska gjord av gamla kaffepåsar – bild kommer nästa gång.

Till sist vill jag bara säga att det inte är jag som diktat den fantastiska visan i mitt förra inlägg utan den är en låt från ett program i P3 tror jag det var som heter Framåt fredag.

Nu ska jag försöka landa lite och hitta lite ork till en ny arbetsvecka där min stora önskan är att det ska hända så lite som möjligt, i vart fall inget oväntat tack.