Jag har i några månader varit ledig (=sjuksriven)varje onsdag. Denna vecka, som kanske blir det sista för denna gång, blev det en ledig torsdag istället. På måndag ska jag på prov börja jobba 75% mest för att jag inte orkar med alla ”högar” som samlas i allt högre travar på skrivbordet på jobbet och som jag inte kan deligera (finns ingen mer arkivarie än jag på min arbetsplats). Jag lovar att jag ska ta ”det löjligt försiktigt” men om jag ska vara ärlig så har jag den senaste månaden inte lyckats hålla mig till mina 50% och då blir det också stressande och irriterande.
Denna min sista lediga dag hade jag drömt om lugn och ro; sticka lite, sy på maskinen lite, springa en sväng och kanske till och med sova lite middag. Men min granne ville annat än lugn och ro. Hela dagen har han med hjälp av hantverkare terroristerat radhusidyllen med en sån här:
(Bild ”lånad”från Minhemmabio)
Ok kanske inte fullt så stor men det har låtit och vibrerat i hela huset hela dagen. Nu är det tyst (peppar, peppar). Nähä nu börjar det igen.
Lite har jag försökt sy och sticka ändå:
Candle Flamesjalen (på bilden till vänster)närmar sig slutvarven, garnet är snart slut. Det är lite segt nu på slutet med alla maskor. Den stora frågan sedan är hur mycket jag ska blocka den.
På bilden till höger början till en tunika i tyg från Stina Jakobsson. Tyget är creppat och jag ovan (förr ett gäng med år sedan sydd jag jämt och stickade aldrig) men det blir nog rätt bra i alla fall.
En bra sak med att ha varit hemma i dag är att jag kunnat titta på min fina Hibiskusar när de är som finast dvs mitt på dagen. Jag är tokig i dessa blommor, länge nöjde jag mig med en men numera har jag 5-6 stycken. Det går bra nu medan de är små men sedan får jag nog problem. Fina är de i alla fall:
En sväng i joggingspåret blev det också och där var det ljuvligt tyst eller ett himla kvittrande på alla fåglar men det gillar jag.
Nu ska jag faktiskt gå och fråga grannen om det inte räcker med borrande för i dag…
