Årets 9:e FO eller?

Det känns som evigheter sedan jag fick något färdigt men i går kväll så:

  

Mönster: Wawing lace socks från Favorite socks.

Garn: Lornas lace Shepard sock färg Old Rose (inköpt hos Garnkorgen).

Stickor: strumpstickor korta 2,5.

Bäst med denna stickning: Mönstret - det kändes när jag väl lärt mig mönstret som ett väldigt harmoniskt mönster. Garnet - det är ett lyxigt garn och det märks både när man stickar och när man har det på sig.

Sämst med denna stickning: Den först stickade sockan är lösare stickad än den andra, vilket förstås gör den lite större på alla håll och det irriterar mig. Hemmfronten säger att det inte syns och att det inte spelar någon roll. Vad tycker ni?? Det känns som ett mindre problem i dag än igår men jag vet hur jag är med saker jag gjort som jag inte helt och fullt gillar - de blir liggande. Hur ska jag göra?? Repa upp, vänja mig eller…

Färginjektioner och vårdköer

Jag fick ett brev i går, ett efterlängtat sådant, åtminstone tills jag läste innehållet:

Jag ska vänta till tionde november!! Jag som har ont nu och är trött nu (med knasiga blodvärden), jag vill inte alls vänta till november, speciellt nu med de nya sjukskrivningsreglerna.  Jo nu finns det ju vårdgaranti i Stockholms läns landsting så jag kan ju ringa till Vårdgarantinämnden och där är de snälla det vet jag för jag har ringt dit många gånger, för att lille V skulle få göra sin dyslexiutredning, för att Storasyster skulle få röntgas osv osv. Men det innebär numera alltid att man får ringa runt en massa själv och så vill jag faktiskt få komma till just den här läkaren eftersom min företagsläkare säger att hon är bra. Så Filippa Reinfelt, inte för att du läser här, men jag skulle gärna vilja veta var valfriheten i detta ligger för mig??

För att få lite kraft, fast inte medvetet, har jag senaste tiden köpt garn med mycket färger i. Garner som piggar upp bara man tittar på dem. Först köpte jag en hög med alpackagarner på rea nere i Falkenberg:

Jag var lite förvånad när jag gick ut ifrån garnaffären, över valet av färger tillsammans, men jag gillar det och antingen blir det en sjal i form av mormorsrutor eller en randig poncho.

Sedan mitt andra garnköp nu i veckan hos Maria:

Jag blir så glad varje gång jag tittar på dessa garner - färgerna som lyser. Klappar man sedan på dem så blir man ännu gladare, mjuka och härliga. Jag köpte pärlor till två av dem också så jag tänker inte sticka strumpor av dem utan ser framför mig någon form av avlång sjal. Tips någon? En av garnhärvorna ska förresten flytta söderut, fast jag säger inte vart för då blir de ju ingen överraskning för den som ska få den.

För att ytterligare muntra upp mig själv så beställde jag Huskrokens nya bok Ekoull och gotländsk sticksöm. Den är suverän! Köp den! Jag vill genast sticka allt som finns i boken (nästan). och så vill jag sätta mig på nästa färja till Gotland. Fast det ska jag inte göra, åka till Gotland utan sätta mig i trädgården och  sticka medan barnen fortfarande sover.

Slätstickning

Just nu är jag ohejdat förtjust att sticka vanlig enkel slätstickning, det känns så kravlöst och meditativt. Stickar man sedan som jag med Visjögarn blir det förstås ännu bättre, att se hur garnet sakta ändrar färg passar mig bra just nu. Någon dag långt fram ska det bli en Runtröja till mig. Om jag drabbas av ett akut behov av mer omväxling så stickar jag på mina Wawing Lace socks i favoritfärgen rosa. Däremot har linkoftan från Yll & Tyll åkt in i skamvrån, jag får inte till mönstret så att jag blir nöjd och jag har en del annat att kämpa med just nu så stickfronten får vara fredad från kämpande.

 

Farväl Falkenberg

Så var våra två veckor i Falkenberg tillända och en kort sammanfattning av dem kan innehålla ord som regn, blåst, fika, stickcafé, playstationspel, semstergräl, pizza, bussåkande, födelsedagsfirande, bokläsande och stickning. Sammanfattningen hade gärna fått innehålla ord som sol, värme, bad, lyxig mat och härliga garnspaningar men det gör den inte helt enkelt för att det knappt förekom. Killarna lyckades bada två gånger vilket var bra gjort med tanke på vädret och det finns mycket fint att titta på i Halland men inte i garnväg. Men vi har för första gången i vårt liv varit i Ullared och det är en upplevelese även om vi lyckades vara där en dag när det inte var några köer:

 (jag har bytt fotoprogram så denna bild blev pluttliten)

Fast en gång räcker för mig i alla fall, jag klarar inte så mycket prylar på en gång. En del annat turistande blev de också men det skriver jag inte mer om eftersom detta är en stickblogg och då är det mer intressant att berätta att jag varit på två stickcaféer i trevligt sällskap på mysiga ställen. Första måste ha uppslukat mig så totalt att jag glömde att fota men det andra är förevigat:

  Fler bilder och bättre finns hos Eva .

Kicki, Eva, Maria, Rakel och Alice det var jättetrevligt att få träffa er och jag hoppas att vi ses igen!

I morgon stundar det jobb igen i tre veckor och det känns så där, jag känner mig inte speciellt mycket piggare än innan semestern men det krävs kanske mer än två veckor för att jag ska bli det.

Sjaltokig Saltflinga goes west

Jag har semester!! I går jobbade jag sista dagen och är nu ledig till den 30:e juni (sen jobbar jag några veckor och är sedan ledig igen). Det är såååå skööönt! Sista tiden har det varit lite väl mycket “ketchup” hos oss igen, lille V har gjort en dyslexiutredning, storasyster har varit på ett par läkarbesök och jag utreds också kanske är jag glutenintolerant eller så har jag också någon form av reumatism.

Men nu så är jag som sagt ledig och i morgon åker jag, lille V och storebror till Falkenberg där vi ska vara i två veckor. Storasyster ska inte med (hur tråkigt är inte det att åka med familjen till en håla när man är 17?) och KM cyklar vätternrundan men kommer senare. De flesta måstesakerna som kläder, lakan mm är packade men nu återstor en stor fråga - vilka stickningar ska med? Jag har innan läggdags i veckan tittat i mina stickböcker, kollat lite på Ravely mm och insett att jag är på väg att bli sjaltokig. De stickningar som faller i smaken är sjalar, Icarus står högt upp på listan, Clapotis likaså, ett sjalmönster har jag köpt i veckan hos Maria och så där forsätter jag. Denna sjalstickningär påbörjad och ska definitivt med:

Den ser inte mycket ut för världen på bild men är fin i verkligheten, garn och mönster från Strikk.

Väl nere i Falkenberg så ska jag träffa Eva och Kicki på något trevligt ställe. Gissningsvis blir det en del fika, en del stickat och en del prat. Jag ser fram emot det!

Det kanske blir svårt med bloggandet där nere så för säkerhets skull så önskar jag er alla Trevlig Midsommar redan nu. En för mig somrig bild får ni med:

En tradition på skolavlutningarna sedan 1999, något av mina barn spelar eller sjunger solo på skolavslutningen. Först storasyster som antingen sjöng eller spelade flöjt och nu storebror med sin trumpet. Om jag är lite stolt och mallig? Jajemensan :=)

TREVLIG MIDSOMMAR!

Årets 8:e FO - konsten att bli färdig

Jag har väldigt svårt för att göra färdigt mina stickade alster om det innebär att jag måste montera dem, numera blockar jag ganska snart efter att något är färdigt men att sy… Så denna gång har jag på olika sätt försökt “lura” mig att göra klart. En bra grund är att vara ledig flera dagar i sträck samtidigt som man är lite hyfsat förkyld (inte med feber odyl men sådär så att man helst sitter still och tycker lite synd om sig).

Nu vill jag inte vara förkyld varje gång jag ska göra färdigt något så förutom det försökte jag muta mig med att jag skulle få börja på min nyinköpta stickning (se förra inlägget)

 (bild lånad från Yll och Tyll)

om jag sydde ihop mitt linne, det funkade inte så jag ändrade det till att om jag sydde ihop axlarna så fick jag börja på det nya:

 

Det funkade, typ, jag sydde snällt ihop axlarna förra helgen och började sedan på koftan i lin men den funkade inte som morot eftersom den inte är riktigt samarbetsvillig (jag har börjt om med den 3 gånger) så linnet blev liggande igen.

Så igår, halvgrinig efter en veckas förkylning så tog jag fram alla mina wipsar:

Elva stycken!! Fast i ärlighetens namn saknas två på bilden så 13 är det riktiga antalet. Nåja när de låg där på bordet så blev det fart på mig speciellt som jag insåg att jag kunde virka runt hals- och ärmhål istället för att sticka resår som jag inte ville. Så nu är årets åttonde stickprojekt färdigt:

  (jag har inte prioriterat att sola i helgen :=))

Mönster: från Nysta (jag har ändrat lite för första gången i mitt stickliv).

Garn: Colinette Banyan

Stickor: rundsticka 4 mm + virknål 3,5 mm.

Bäst med denna stickning: Att jag gjorde den klar på såpass kort tid, garnet köpte jag på Ninas stickcafé i slutet av april och den 7/6 är den klar. Jag har hitintills varit mästare på att dra ut på att bli färdig med större projekt. Att jag vågade lämna mönstet lite grann när det gällde hals- och ärmhål och virkade till en hålkant som jag tänkt skulle matcha hålkanten nedtill (som enligt mönstret skulle vikas upp men det ville inte jag).

Sämst med denna stickning: Garnet delar sig gärna när man stickar och framförallt när man ska sy ihop vilket irriterar, å andra sidan är det så mjukt och skönt att ha på sig att jag gärna stickar mer i det.

Nu ska jag ta ta tag i något av mina andra tolv wipsar återstår att se vilken.

Recept på en trevlig dag

En bra början på en trevlig dag är vackert väder, som i går sol och varmt, då finns ramen där. Nästa och den  viktigaste ingrediensen - trevligt sällskap. Jag hade i går sällskap av Linda, hennes mamma Kicki och Pia. Nästa ingrediens som behövs för en trevlig dag är ett trevligt utflyktsmål som tex Uppsala och då förstås Yll & Tyll.  De hade möblerat om sedan jag var där sist och nu kändes det som det fanns gott om plats att botansiera bland alla härliga garner och mönster. Kul hade vi:

  Pia var faktiskt där men lyckades inte komma med på bild(fast tittar man noga på bilden till vänster så ser man en kvinna i röd tröja letandes i en garnhylla och det är Pia).

En annan viktig ingrediens i detta sammanhang är förstås garnköpandet. Efter mycket funderande och velande så fick dessa garner följa med mig hem:

 Lin för hela slanten. Det hallonröda ska bli en spetskofta, ett alldeles pinfärskt mönster och det blåa en sjal (eller kanske början på en tunika). Så fint alltihopa.

Efter detta var vi förstås hungriga och vi åt en smarrig lunch hos Klaus. Här var Pia tyvärr tvungen att lämna oss men vi andra forsatte mätta men kaffe/thé- och sticksugna vidare till ett annat fick där vi i skuggan njöt av gott fika och trevlig stickning:

Så med ingredienserna trevligt sällskap, roligt utflyktsmål, garnköp, god mat och dryck så får jag ut en mycket trevlig dag. Tack Linda, Kicki och Pia!

Kreativitet

Tack Ulricha och Linda som gett mig utmärkelsen “kretativ bloggare”. Jag rodnar och blir förstås jätteglad. Bloggandet har allt sedan jag började gett mig så mycket tillbaka främst i form av nya bekantskaper och vänner både “IRL” och i den virtuella världen. Jag har också lärt mig mycket om stickning och en hel del annat. För två år sedan hade jag till exempel ingen aning om vad ett FO var eller ett UFO för den delen heller, engelska sticktermer eller knappt svenska var något jag begrep om det handlade om mer än räta och aviga - i dag vet jag mer men har mycket kvar som jag vill lära mig.

Inspirerad blir jag av många bloggar varje dag men eftersom det ingår i “kitet” att man ska välja ut fyra bloggare så gör jag det, om än med viss beslutsvånda. Linda och Ulricha tillhör båda den gruppen som jag spontant skulle räknat upp som kreativa bloggare så ni får varsin “returutmärkelse” av mig. Linda för att du får mig att stanna upp och tänka efter varje gång jag läser på din blogg både när det handlar om stickning och livet i stort och smått. Ulricha för att dina bilder alltid inspirerar till sticklust, promenader i naturen och till en önskan om att jag ska lära mig fota bättre. Givetvis också för att det du stickar är så välgjort.

En annan person som alltid inspirerar mig är Anna , att titta in på din blogg ger mig alltid lust till att vara kreativ även om jag innan kännt mig på aldrig så dåligt humör. Att packa min stickväska (som Anna sytt) gör mig också på gott humör.

När jag vill tänka stickning, tänka nytt när det gäller färg, form, mönster etc eller lära mig något mer så kikar jag gärna in hos Ilsefin .  Efter en titt hos dig blir jag också alltid sticksugen.

Cessi stickar är ett annat favoritställe jag har, jag blir alltid glad av att läsa dina klurigheter och klokheter såväl på din blogg som i dina kommentarer hos mig. Att du när det som bäst behövs påminner mig om att vara “löjligt försiktig” är en bonus.

Till sist så har jag en matblogg med- Kardemumma. Victoria du har räddat mig och min familj så många gånger när det gäller våra middagar - utan dina recept så hade vi kanske börjat tycka om Mamma Scan eller Billy piroger eller familjen Dafgård ;=).

 WordPress är inte samarbetsvilligt i dag så någr bilder blir det inte och texten har delvis fått ändrat utseende, varför vet jag inte men någon utmärkelse får WordPress inte av mig.

Årets 7:e FO

Signe är född för flera veckor sedan så det har varit hög tid länge att sy i knapparna i lilla koftan och i går kväll så tog jag mig samman och gjorde det. Så nu kan vi åka och titta på underverket när som helst.

  

Mönster: Garnverket men ett indentiskt mönster finns i boken “Sparat små stickade kläder från vår barndom” (en underbar bok som står högt på min önskelista).

Garn: Garnverkets ekologiska bomull

Stickor: storlek har jag glömt men rundsticka i alla fall

Bäst med denna stickning: Allt!! Att sticka förkortade varv älskar jag, att för första gången sticka ett plagg i ett stycke var en spännande upplevelse som gav mersmak. Garnet var trevligt att sticka i och sist men inte minst så är jag bara nöjd med resultatet. Att knapparna som jag köpte när killarna var små äntligen kom till anvädning är ett trevligt plus.

Sämst med denna stickning: Inget!

När det dyker upp fler bebisar i min närhet kommer de förmodligen att få en likande kofta, fast nu produceras det inte så mycket bebisar i min närhet just nu.

 

Ketchupeffekt och avvakta

Jag avskyr ketchup och jag hatar när läkare säger att vi ska avvakta lite. Ketchupavskyn har jag nog ärvt av min mamma som när jag var liten ansåg att ketchup var alldeles för sockrigt för att vi skulle ha det hemma (hon var lite för sin tid där) och då ville jag ju förstås ha det men sedan när jag smakade hos mina kompisar så insåg jag till min fasa att jag faktiskt inte tyckte om det.

Fast nu var det inte ketchup i sig jag tänkte blogga om utan ketchupeffekten, ni vet först kommer inget, sedan inget och sedan kommer allt. Så är det hemma hos oss just nu; Dottern har mått rätt så hyfsat ett tag men är sedan en vecka inne i ett kraftigt skov i sin reumatism dessutom har hon en halsinfektion. Lille V är sedan ett tag tillbaka inne i en mer jobbig period han också och till det kommer en mellanbror på väg in i förpubertet och så mitt krånglande bäcken förstås. Nu tänkte jag inte att detta skulle bli ett gnällinlägg eller “det är så synd om oss inlägg”. Utan jag bara konstatera att det är mycket nu och att det mer vanliga livet med stickcaféer och annat hamnar utanför det jag hinner och orkar. Istället ägnar jag en massa tid och kraft åt att jaga läkare, psykologer och andra sjukvårdmänniskor på telefon, sitta på akutmottagningar och det är där mitt hat mot ordet avvakta växer.

 När jag är på elakt humör så tänker jag att det är något de säger när de inte vet vad de ska göra eller i förhoppning om att “det” ska lösa sig än då utan att det krävs en insats just från den läkarmottagningen. Fast i mer sansande stunder tänker jag att det handlar om resurser att de faktiskt inte hinner tänka efter och då blir avvakta ett givet svar. Men numera om någon läkare säger avvakta så blir jag faktiskt den hysteriska sunt envisa mamma som jag aldrig kunde tänka mig att jag skulle förvandlas till. Jag ger mig helt enkelt inte, så nu ska dottern få de kortisoninjektioner som vi förra veckan skulle avvakta med och vi ska inte avvakta med bättre smärtlindring heller. Men säg inte att vi ska avvakta om ni träffar mig ;=)

När det är ketchupeffekt i livet i övrigt så har jag tydligen bestämt mig för att det ska vara det när det gäller min stickning också, inte så att jag avslutar saker i ett högt tempo utan tvärtom jag börjar på nya, minst en om dagen:

 

En sjal och ett par strumpor har jag börjat på de senaste två dagarna. Båda har lövmönster, lite vårinspirerat kanske? Vi får se om det blir en ny stickning i dag också, jag har i alla fall semester i dag för att ta hand om dottern så vi ska sticka tillsammans när dottern sovit en stund.