8 juli, 2009 vid 19:21 (Psoriasis artrit, tandläkarbesök)
Tags: Psoriasis artrit
Allt sedan jag började få ont i mina leder så har jag tänkt bara jag inte får ont i mina händer så – men med den form av reumatism jag har så är det ofta just händer och fingrar som drabbas. Och sedan ett drygt år så har lederna i fingrar och handleder gjort allt mer ont, blivit allt mer stela och svullna. Jag tappar saker, kan inte få upp burkar, flaskor, vigselringarna får ligga i en låda och senaste tiden så har det också börjat göra ont när jag stickar. Det har det väl i och för sig gjort rätt länge men min smärtnivå där är nog betydligt högre än annars. Men med det onda kommer också att jag tappar “flytet” i stickningen, det blir inte den lugna känslan så ofta längre och det är svårt. Det saknar jag men jag forsätter sticka så gott det går i väntan på att cortisonet ska göra riktig nytta.
En anledning till att jag är inne i ett skov nu är en rejält trasig tand som “vi” försöker laga. Jag har trånga och svårhittade tandkanaler eller vad det nu heter och dessutom begränsad rörlighet i min käkled – så säger min tandläkare i alla fall. Jag säger inte så mycket när jag är där av naturliga skäl (hur mycket får det plats i en liten mun som min?) men tänker en hel del i alla fall efteråt. Efter gårdagens besök så tänkte jag att detta är mer än vad jag står ut med och då inte för att jag är så rädd för det känns rätt passerat utan för att jag får så ont. Inte så mycket i tanden utan i mina leder och det verkar tandläkaren ha väldigt svårt att förstå (och då går jag ändå på en specialistmottagning fast för tandvårdsrädda). Konstigt att kunskap sällan verkar finnas där den behövs.
Men i morgon kväll kan jag börja ta cytostatikan igen och då hoppas och tror jag att det vänder uppåt igen. I morgon är sista dagen innan semester och på semestern vill och ska jag sticka massor.
7 Comments
5 juli, 2009 vid 20:29 (fika, garnköp)
Tags: garnköp, glass, semester
På en vecka har jag lyckats äta hasselnötsglass inte mindre än tre gånger (ja jag älskar hasselnötter) på tre olika ställen. Första glassen åt jag vid glasstället på Tegelbacken (i Stockholm) på vägen hem från jobbet, den var god, nästa glass var Noraglass, den var inte speciellt god och jag åt faktiskt inte upp den. Den sista senaste åt jag i dag hos Karin och den var klart godast. Tillsammans med en kula blåbärsglass tror jag att jag har ätit sommarens bästa glass, i alla fall tills jag kommer till Karin nästa gång…
Hos Karin finns, som jag har skrivit om förrut, inte bara glass utan härligt garn, god mat att köpa med sig och en massa andra härliga saker. Dessutom rinner dåligt humör och stress av mig när jag varit där i fem minuter. Detta fick följa med mig hem i dag:
Mer av Karins färgade garn, det blå ska bli en sjal till en kompis som fyller år snart, det rosa är till mig.
I Nora kunde man i helgen göra annat än att äta glass och det gjorde den manliga delen av familjen:
Bågskytte, något som alla tre gillade så det blir det nog mer av i familjen.
Så med en massa cortison i kroppen har jag och familjen “övat” i helgen inför semestern som börjar om en vecka.
8 Comments
3 juli, 2009 vid 13:45 (Psoriasis artrit, hälsa, läkarbesök)
Tags: Psoriasis artrit
Jag fick skäll av min läkare i dag, på ett snällt och vänligt sätt men ändå. Anledningen – jag går till doktorn för sällan (det du Filippa Reinfelt) i förhållande till hur dåligt jag mår. Jag har sedan tonåren undvikit att gå till läkaren efter det som hände då och jag har fortfarande svårt att tro att läkare och andra inom sjukvården ska ta mig på allvar. Men det verkar de göra numera kanske mer på allvar än vad jag själv gör?
Så nu blir det en lång period med cortisonbehandling för att få bukt med alla inflammationer som härjar runt i mina leder och en höjning av cytostatikan. Hjälper inte det så ska man gå vidare med andra “tyngre” grejer.
Så nu ska jag försöka lära mig att inte bara lyssna på min kropp utan också tro på att det jag känner är “sant”. Inte helt enkelt efter att i många år varken gjort det ena eller andra – men jag klarar det också.
Trevlig helg!!
4 Comments
1 juli, 2009 vid 19:46 (sockar, tandläkarbesök)
Tags: stickning, strumpstickning
Så här kan det bli när lusten styr stickningen:
En av varje, en ny påbörjad strumpstickning innan den andra är färdigstickad. Det gör inte mig någonting tvärtom, jag är glad och har roligt och får såsmåningom två par fina strumpor. Till vänster Kristina och till höger Jaywalker.
Närbild på Kristina – Ulrika det är ett fint mönster som är roligt att sticka.
Glad blev jag också i går när jag såg att jag fått en utmärkelse från Samtal från min trädgård:
Tack!! Du får den förstås tillbaka. Enligt reglerna ska man skicka utmärkelsen vidare till elva personer men jag väljer att avstå från det denna gång. Ni är många som jag skulle vilja ge en nalle!
Som ni märker har jag överlevt mitt tandläkarbesök. Med lugnande medicin och bedövning överlevde jag två timmars “behandling”. På tisdag är det dags för en andra omgång…
4 Comments
28 juni, 2009 vid 20:55 (tandläkarbesök, trädgård)
Tags: egentid, livet, stickning
Just nu sitter jag i vår lilla trädgård och njuter av här och nu. En kopp thé, två trevliga stickningar, lagom varmt och tyst och stilla. Här vill jag stanna, bara vara i nuet.
Inte tänka på i morgon då jag ska till tandläkaren och rotfylla, inte tänka på att jag resten av veckan ska jobba. Bara vara här och nu.
4 Comments
26 juni, 2009 vid 19:08 (FO, sjalar)
Tags: färdigstickat, sjal
Vera och jag skulle ha gått på, om inte en bal på slottet, så i alla fall på en vårfest i ett palats (personalfest låter inte lika häftigt och festen var i ett palats). Men det orkade inte mina leder med så det blev en kväll i soffan i mysbyxor istället och Vera blev liggande i en korg. Men Vera är en snygging och förtjänar att visas upp – så här är hon:
Vera är alltså en sjal stickad i Malabrigo lace, två nystan gick det åt. Mönstret är Marias, ett superfint mönster. Sjalen är superlätt, mjuk och den största jag stickat. Jag är supernöjd med henne (och av Ilsefin har jag lärt mig att man får säga att man är det). Nu väntar vi bara på en ny bal eller något annat tillfälle att gå ut och vara fina tillsammans
2 Comments
24 juni, 2009 vid 19:41 (FO, sockar)
Tags: stickning
Jag har inte fått solsting, tror jag, men däremot har jag helt snöat in på att sticka strumpor nu när sommarvärmen kommit. Fast det började förra veckan när jag satt uppe i Idre och det var 4 grader varmt:
Ett par vanliga strumpor i Fabel till lille V, så pass populära att det blev gräl mellan lille V och hans storebror om vems de skulle bli när de var klara. Det blev lille V:s men jag ska förstås sticka ett par till storebror också.
När jag kom hem från Idre så fick jag ju mer strumpgarn och det var jag bara tvungen att börja sticka med på en gång:
Mönstret är Ulrikas “Kristina” och garnet är Foscos egenfärgade Trekking pro natura – en perfekt kombination tycker jag själv.
Så lustigt det är det här med vad man stickar och när. Hela vintern och våren tyckte jag att jag skulle sticka strumpor att ha till mina fina kängor, men nähä lusten till det fanns inte då. Just nu kunde man ju tycka att jag skulle sticka något somrigt i bomull eller lin men nähä. Men kul har jag så då får det vara som det är.
5 Comments
22 juni, 2009 vid 13:10 (sommarpåse lyx)
Tags: sommarpåse lyx
Hemma igen från en intensiv, regnig men trevlig vecka i Idre så kommer den ena överraskningen efter den andra. I går när vi kom hem sent sent på kvällen så låg överraskning nummer ett och väntade på mig på köksbordet, jag var helt säker på att det var Sommarpåse lyx men det var det inte alls utan:
En PIF-present från Fosco och en helt otrolig sådan – jag är helt överlycklig – egenhändigt färgat strumpgarn gjort till just mig i “saltflingerött” och” saltflingerosa”, god choklad och thé. Tack Fosco!!! Jag ska bara avsluta en strumpa till lille V sedan ska här stickas strumpor till mig och mumsas choklad.
I morse kom överraskning nummer två, inte alls en trevlig sådan och jag försökte en stund att ignorera den och tänkte att det där får KM ta hand om när han kommer hem från jobbet. Men så kan man ju inte göra även om man vill när man inser att man har vatten på fel ställen i köket inte om man är vuxen i alla fall. Så det blev att bända bort sockeln under köksbänken, med äldste sonens hjälp lyfta fram diskmaskinen och sedan torka och torka och försöka lokalisera varifrån vattnet kom. Tre timmar senare vet jag och kan i alla fall glädja mig åt att det inte blivit någon större skada och att det inte blir så dyrt att laga men mina leder gillar inte dylika övningar.
Den tredje överraskningen var desto trevligare för i dag kom Sommarpåse lyx och vem min hemliga vän nu än är (jag har inte lyckats lista ut det än och en ledtråd mottages gärna) så har hon verkligen överraskat mig i valet av böcker:
Först var jag lite skeptisk för det är böcker som jag inte hade valt själv i alla fall inte i första hand men efter att ha klämt och bläddrat en stund så är de klockrena; en kokbok, en historisk deckare, en bok av Kerstin Ekman och en bok om healing. Kerstin Ekman har jag länge velat läsa men aldrig kommit mig för och deckaren har jag hållt i handen några gånger men det har aldrig fått följa med hem och grekisk mat är smumsigt. Med lite choklad till det så kommer jag att ha många trevliga stunder framför mig. Tack snälla hemliga vän!!
Nu ska jag åka i väg till Vaxholm och sista träffen för säsongen med den bokgrupp jag är med i och det känns som det räcker med överraskningar för i dag.
4 Comments
15 juni, 2009 vid 18:29 (barnen, semester)
Tags: barnen, handboll, Idre fjäll
Lille V döpte om mig till Ensamma mamman i lördags kväll när vi efter en lång tåg och bussresa var framme i Idre fjäll (KM är hemma och jobbar och målar om tvättstugan (hoppas jag i alla fal)). Då hade vi som sagt rest långt, stressat runt och letat först nyckel, sedan stuga och sedan rusat till affären som stängde 45 minuter efter vi kommit fram – allt detta i spöregn. Sedan återstod matlagning, bäddning och uppackning och sedan i sängen så kände jag mig som en ensam mamma, men just då med barn som hjälpte till när det behövdes som mest.
Här i Idre är vi för att spela handboll och rida dvs dottern rider och de andra två spelar handboll. Lille V:s storebror har spelat ett tag nu och är enligt min mening Sveriges bästa målvakt, lille V har aldrig velat spela förut men nu när han går i bollskolan så sitter han och tjatar om att få spela mer.
Mina dagar ser ut ungefär så här:
Till vänster stickning och schemat för handbollsskolan, mitten utsikt från dagens promenad, till höger Tyskland som sonen spelar i kvällen turnering. en turnering som jag måste tillbaka till nu för det är dags för kvartsfinal…
4 Comments
9 juni, 2009 vid 14:10 (barnen, kvinnogöra)
Tags: barnen, skolavslutning
I dag var det skolavslutningsdags för lille V och i går när jag fotade fröknarnas presenter som jag gjort så tänkte jag skriva ett neutralt “stickigt” inlägg om dessa muddar:
Men nu blir det inget sånt inlägg. Men muddarna kan ändå förtjäna en presentation; Mönster från Nina Sagulins bok Sticka accessoarer och garnet är Debbie Bliss Prima. Mönstret är härligt och garnet har en fin lyster men delar sig lite väl ofta. Jag tror dock att fröknarna uppskattar dem.
Istället blir det ett inlägg om hur en helt vanlig skolavslutning med sång och uppträdanden på skolgården, fika i glassrummet och hejdåkramar river upp en massa minnen och känslor. Ett inlägg om hur ensam man kan känna sig.
För två år sedan var det också dags för skolavslutning förstås och det var en skolavslutning jag aldrig kommer att glömma. Då var det kaos i vår familj och ett kaos som ingen av oss begrep men kanske kanske började ana vidden av. Dagen före skolavslutningen opererades min dotter, vilket gjorde att hon missade sin avslutning i 9:e klass. Hon låg därför hemma och hade ont och var ledsen. Jag, lille V och hans storebror gick på skolavslutningen. Mannen i familjen befann sig på sitt jobb. Lille V var då i en (av många) perioder innan diagnosen när han mådde riktigt dåligt, storebror JL skulle spela trumpetsolo för första gången – Du gamla du fria. Och som inte det räckte så var jag ansvarig för att lämna över presenter till lärarna i lille V:s klass (redan då var jag dålig på att säga nej) och då gärna säga något trevligt eftersom klassen skulle gå vidare till nya lärare.
Jag har nog aldrig kännt mig så ensam och otillräcklig. Men JL spelade fantastiskt vacker på sin trumpet och jag grät (kanske inte bara glädjetårar) och detta tog mig igenom avslutningen. Jag höll tal, rusade hem och hjälpte dottern att ta sig till toa, lyckades hålla lille V lugn genom allt och höll dessutom det där talet till lärarna. Men fy sjutton så hemskt allihopa var och på något sätt så är denna dag en symbol för mig kring min dotters sjukdom, min sons (och mans) handikapp och det kaos vi levt i de senaste åren.
Jag hoppas att jag någon gång i framtiden kan gå på en skolavslutning och bara njuta av det, kanske lagom tills barnbarnens…
9 Comments
